Här har vi haft en riktigt hård natt.
Igår trodde vi att Ronja var på bättringsvägen då hon höll igång rätt bra under dagen, fick i sig bra med mat (vilket hon iofs alltid får, frisk eller sjuk), och febern var inte så hög igår. Men framåt kvällen när det var dags att göra sig iordning för sängen var febern uppe på 39.2 och Ronja var superhängig. Hon ville inte sova så vi höll igång i vår säng tills klockan var 21. Det är jättesent för Ronja då hon typ alltid, sen hon var 2-3 månader somnat innan 20:00...Febern var ju borta pga alvedonen iaf, när hon somnade men senare under natten blev hon orolig och febern var i taket, har aldrig känt henne så kokhet som hon var inatt, så jag sov med ett öga öppet dvs inget alls utan vakade över min lilla tjej hela natten. Imorse var febern återigen på 39.2 och hon är mycket hängigare idag än igår...
Dessutom mår jag mycket sämre och har galet ont av foglossningen idag, så vi tackar farmor som kom idag också för att hjälpa till. Rickard kan jobba och slipper förlora så mycket tid på jobbet.
Sen är det helg och vi hoppas det blir utan feber och tråkigheter så vi iaf kan hitta på nåt kul!


Jag har kommit in i en depperiod, borde det inte vara tvärtom nu när våren kommer och allt börjar om?
Har ju egentligen inget att deppa för. Får väl skylla på hormoner kanske?!
Det är bara att jag känner mig så jäkla ensam hela tiden. Vad gör jag egentligen på dagarna? Jo, jag sitter vid datorn och väntar på att tiden ska gå...sover en sväng, kollar lite på tv, eller lite film...Jag hatar att vara så långt ifrån min familj som jag är, och jag hatar att veta att det är så begränsat när jag kan komma ner till skåne eller när dom kan komma hit.