...Ja egentligen är vi väl inte så upptagna, men jag tycks aldrig ha tid att blogga.
Det kan bero på att jag lägger all tid och energi på mina älskade. Vi är igång vid 6 på morgonen och sen är det fullt ös hela dagarna. Ronja är hyperaktiv och springer rundor och snackar för fulla muggar hela tiden. Hon trillar och slår sig konstant, blir tröstad i 3 minuter sen är det iväg igen. Tyvärr har hon blivit lite mer pjoskig nu sen Embla kom (rop på extra uppmärksamhet), men det är nåt vi får ta. Hon har insett att om hon smågråter lite och gnäller så fort hon fått ett litet skrapsår, kommer folk springande, inte direkt jag och Rickard, som är vana vid att hon slår sig riktigt illa utan att röra en min.

Hon är för det mesta fortfarande jättego och snäll mot sin syster, men blir ibland lite hårdhänt och lyssnar inte när vi säger åt henne, välkommen trotsåldern!!! hon är totalt inne i den och ja, det är precis så frustrerande som jag tänkt mig.

Embla är ett gull, hon är så snäll och tillåter det mesta även om även hon blivit lite kaxigare och kan ryta ifrån bättre.
Efter mycket om och men börjar vi få rätt på hennes mage. Hon har fram tills för ett par dagar bajsat ungefär 1 gång varannan timme...dessutom har bajset varit grönt, och då menar jag grnt som mörka lövkronor. Vi har varit rätt oroliga över detta, men en barnmorska trodde att det kunde vara så att eftersom hon är för tidigt född, har tarmarna inte funkat som dom ska. Vi är nu inne på tredje dygnet med gult bajs och hon har bajsat kanske 5 gånger om dagen istället, vilket vi är mycket nöjda med.
Tyvärr, har hon åkt på en rejäl förkylning, hon är mega snorig och har svårt att andas, vilket leder till hosta. Tror inte det är någon större fara eftersom hon försöker äta ändå, inte har feber eller är jättedålig på nåt annat sätt. Dessutom har hon ju blivit bättre i magen sen hon blev snorig...
Vi tar det med ro och saltlösning och nässug. Jag vakar på nätterna så är ännu tröttare än jag varit tidigare, men finns inte en chans att jag kan somna när hon är så tät, hon sitter upp och sover i min famn!!

Livet här i Vejby flyter på annars. Jag försöker hjälpa till i trädgården när jag får en chans (blir inte så många dock), försöker göra sånt de andra inte hinner med. Har spenderat en massa timmar med att plocka b la Krusbär och svarta vinbär. Av krusbären blir det sedan chutney och salladskrusbär som pappa fixar och av vinbären blir det sylt och så småningom kanske smaksatt snaps. Mumsigt värre.

Vi åker runt en del på småutflykter och jag försöker röra på mig så mycket jag kan så jag kan bli bra i ryggen och få bort en del extravikt.

Har svårt att fatta att det om en vecka gått en månad sedan Embla föddes. Kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon är verkligen en helt underbar unge och jag är så lycklig att hon kommit till oss, kan inte se mig mätt på henne.

Börjar också inse hur mycket jag, oavsett trotsåldern, älskar den perioden Ronja är inne i. Hon pratar konstant, kramas, myser, leker, stojar, spexar och allt man kan tänka sig. Man börjar se en så otroligt bred personlighet växa fram hos henne och jag älskar den mer för varje dag.

Samtidigt är jag rädd att jag är lite hård mot henne, eller ja, inte hård, men att jag inte har tillräckligt med tålamod. Blir lätt arg eller irriterad på henne. Det beror ju mestadels på utmattning från min sida, men en del är att jag verkligen blir så otroligt frustrerad på henne ibland. Känner mig då som världens sämsta mamma och ångrar mig alltid direkt efter att jag skällt på henne. Inser ju att det inte alltid är det bästa sättet.

Det är jättesvårt att inte kunna ge Ronja vad hon vill ha, vilket är all uppmärksamhet. Visste att det inte skulle bli lätt och hade förberett mig på värre än det är, men önskar hon kunde vara med mig mer. Svårt att ha henne med alltid när hon är så vild, Embla behöver en del lugn, b la under vissa amningsperioder, och Ronja är omöjlig att hålla lugn just nu.

Nu är det dags för amning av min lille mys. Inser att det här blir megalångt inlägg och att jag snart kommer skriva igen. Har otroligt mycket tankar och funderingar i huvudet och bloggen är ju mitt sätt att ventilera.