Imorse när vi gick till dagis, slog en tanke mig. Hur märkligt, och egentligen skrämmande det är att vi föräldrar, lämnar våra käraste skatter till främmande människor och låter dem vara där hela dagarna. Jag är absolut för dagis och älskar det dagis vi har. Men när man tänker efter. Vi vet INGET om vad som sker när vi inte är där. Vi vet INGET om pedagogerna i sig heller. Vem är det egentligen som tar hand om våra små under dagarna?

Är som sagt helt för dagis och tycker det är världens bästa grej, att vi föräldrar får möjlighet till detta och att barnen från en väldigt tidig ålder kan umgås med andra barn och andra vuxna och pga detta utveckla en social förmåga som kanske inte annars blivit självklar. Tycker det är viktigt att barnen får lära känna andra, både vuxna och barn, och att de lär sig allt de gör på dagis. De får möjlighet till utomhuslek, innelek, utflykter, sång och musik, måleri och en rad andra kreativa lärdomar.

Märker på Ronja hur mycket hon utvecklas tack vare dagis. Självklart hade hon utvecklats hemma även om hon inte gått på dagis. Men jag tror ändå att det ger en extra kick och jag märker hur lycklig hon är när hon är där. Hon pratar om sina kompisar när hon kommer hem, berättar glatt om att de gungat och målat och sjunger glatt alla sånger för mig när jag ber henne. Hon älskar dagis. Jag älskar dagis. Men återigen, hur lyckades förtroendet vi har för denna plats och denna personal, bli så starkt och ärligt?! Jag vet faktiskt inte vad de gjorde, men så fort Rickard och jag kom genom dörren den där dagen i mars, när inskolningen skulle börja, slappnade vi båda av och kände att vi hittat rätt.

Utan tvekan är det vettiga människor som jobbar där, men hur vet man vad som pågår när man inte är där. Hur kan jag veta att de håller koll på min skatt, mitt troll, mitt allt?!

Kommer inte tveka att lämna henne där imorgon, men jag kommer heller inte släppa funderingarna, det är något som börjat gnaga inom mig nämligen...

Visst är dagis bra? Längtar faktiskt lite tills Wilda ska börja. Hon är så otroligt social och bara VILL umgås

Det är en vädigt bra tänke du hur. För föräldrarna vet aldrig vad som händer när de inte är där, och utåt sett kan det vara hur perfekt som helst fast det inte är det. Tyvärr, har jag erfarenhet av detta. Vilket jag tycker är helt hemskt efter som att det är som du säger, ni lämnar ert allt i en "främlings" händer.

Hej Ester! Jag läser din blogg dagligen, tycker den både speglar det underbara med barn men även allt det som gör en galen ibland :)



Som fd "dagisfröken" förstår jag verkligen att det är ett enormt ansvar man som förälder lämnar över på okända personer... men försök lära känna personalen och om det går kan du ju stanna kvar en liten extra stund när du hämtar Ronja, då ser man ganska mycket hur stämningen och organisationen är :) läste precis om bitandet också, det är något som är extremt jobbigt. Vi hade också en "bitare" på mitt jobb och det var helt omöjligt att ha koll på henne varje sekund tyvärr :( så ibland lyckades hon bita dom andra men då sa vi alltid till föräldrarna (vilket var fruktansvärt jobbigt!!!) tyvärr är det nog så att man får ta att barnen får lite bitmärken och rivsår under småbarnsperioden...