2010-10-23 @ 18:51:55
Hur?
Jag läser om allt som händer i Malmö och blir verkligen förfärad...
Jag har växt upp i både Malmö och Lund, gick i skolan i Malmö i nästan fyra år och älskade verkligen mycket av vad staden hade att erbjuda. Det hände mycket skit under de år jag gick i skolan där och jag var med om mycket som en så ung (12-15 år) tjej inte skulle ska behöva vara med om. Vad dessa saker är tänker jag inte vidare gå in på.
Nog att folk bar vapen och många kom till skada bara av att vara ute på stan på den tiden, men oftast behövde man vara inblandad i nåt skit för att hamna i mer skit.
Att man nu knappt vågar gå ut på gatan i stan eller ens visa sig om man är av utländskt påbrå, är helt sjukt. Jag tror iofs inte man skulle känna sig säkrare om man var hel svensk heller. Iaf hade jag inte gjort det. Jag tänkte på det nyss, när jag gick en sväng till vårt jourlivs. Tänk om man inte hade vågat göra det sådär spontant, att man varit rädd att nån lurade i buskarna och plötsligt bara avfyrade ett skott?!
Jag kan erkänna att det händer att jag är rädd när jag går ute själv. Det är väl inte så konstigt i sig, en tjej ensam på kvällen på lite mer ödsliga områden. Klart man är orolig ibland. Nu händer det inte längre så ofta att jag går själv, men det fanns en tid då jag alltid gjorde det.
Jag försökte då att alltid ringa nån, oftast mamma, och prata hela vägen hem, för jag visste att hur sent det än var, kunde jag alltid ringa och prata med henne när jag var på väg hem. Det känns liksom tryggare då. Att man har nån i luren som blir orolig om jag skulle försvinna från samtalet. Att någon vet var jag befann mig om nåt skulle hända. Vadsomhelst alltså.
Just det där med att bli skjuten. Visst är det nåt extra obehagligt? Det ligger så långt bort tror man, men uppenbarligen har det växt närmre och närmre. Känns som det kan lura var som helst. Att vem som helst på gatan kan ha en pistol på sig. Hur kan vi ha låtit det bli så? Föder våld våld?
Att USA har ett finger med i leken känns rätt uppenbart, att alla filmer som sprids bland alla ungdomar, att man kan få tag på vapen hur enkelt som helst är rätt vidrigt. Att vem som helst kan köpa en pistol, och sen ta livet av andra människor. Människor som inte gjort något som helst ont.
Sydsvenskan skriver den här artikeln. Känns rätt mitt i prick och jag får en rysning i ryggraden när jag läser om mitt forna Malmö. staden där jag en gång kände mig trygg och där mina föräldrar en gång kunde låta mig vara ute på kvällar och nätter. Staden som var min vän. Det gör mig ont att det gått så långt.
Ändå tror jag att jag anat det ett tag....
Jag har växt upp i både Malmö och Lund, gick i skolan i Malmö i nästan fyra år och älskade verkligen mycket av vad staden hade att erbjuda. Det hände mycket skit under de år jag gick i skolan där och jag var med om mycket som en så ung (12-15 år) tjej inte skulle ska behöva vara med om. Vad dessa saker är tänker jag inte vidare gå in på.
Nog att folk bar vapen och många kom till skada bara av att vara ute på stan på den tiden, men oftast behövde man vara inblandad i nåt skit för att hamna i mer skit.
Att man nu knappt vågar gå ut på gatan i stan eller ens visa sig om man är av utländskt påbrå, är helt sjukt. Jag tror iofs inte man skulle känna sig säkrare om man var hel svensk heller. Iaf hade jag inte gjort det. Jag tänkte på det nyss, när jag gick en sväng till vårt jourlivs. Tänk om man inte hade vågat göra det sådär spontant, att man varit rädd att nån lurade i buskarna och plötsligt bara avfyrade ett skott?!
Jag kan erkänna att det händer att jag är rädd när jag går ute själv. Det är väl inte så konstigt i sig, en tjej ensam på kvällen på lite mer ödsliga områden. Klart man är orolig ibland. Nu händer det inte längre så ofta att jag går själv, men det fanns en tid då jag alltid gjorde det.
Jag försökte då att alltid ringa nån, oftast mamma, och prata hela vägen hem, för jag visste att hur sent det än var, kunde jag alltid ringa och prata med henne när jag var på väg hem. Det känns liksom tryggare då. Att man har nån i luren som blir orolig om jag skulle försvinna från samtalet. Att någon vet var jag befann mig om nåt skulle hända. Vadsomhelst alltså.
Just det där med att bli skjuten. Visst är det nåt extra obehagligt? Det ligger så långt bort tror man, men uppenbarligen har det växt närmre och närmre. Känns som det kan lura var som helst. Att vem som helst på gatan kan ha en pistol på sig. Hur kan vi ha låtit det bli så? Föder våld våld?
Att USA har ett finger med i leken känns rätt uppenbart, att alla filmer som sprids bland alla ungdomar, att man kan få tag på vapen hur enkelt som helst är rätt vidrigt. Att vem som helst kan köpa en pistol, och sen ta livet av andra människor. Människor som inte gjort något som helst ont.
Sydsvenskan skriver den här artikeln. Känns rätt mitt i prick och jag får en rysning i ryggraden när jag läser om mitt forna Malmö. staden där jag en gång kände mig trygg och där mina föräldrar en gång kunde låta mig vara ute på kvällar och nätter. Staden som var min vän. Det gör mig ont att det gått så långt.
Ändå tror jag att jag anat det ett tag....
Kommentarer
2010-10-23 @ 21:26:02
Fy ja, det där är så jävla hemskt...Ska det behöva va så??? :(
2010-10-24 @ 09:43:27
det är hemskt och skrämmande... man vet aldrig vem som blir drabbad vart, samtidigt kan man inte gå rint och vara rädd jämt för då kan man lika gärna sluta leva... balansgången däremellan är hårfin !!
kram
kram
Trackback