Jag måste ju berätta om vårt underverk til dotter och hur stolt hon gör mig hela tiden. Hon är så klok och förstår och tänker efter så mycket.
Igår fick jag världens största mysigaste kramstund när jag följde med och hämtade henne på dagis. Blev så lycklig!
Det var en trött tjej vi fick hem igår och hon hade varit ute 6 av 8 timmar på dagis, så inte konstigt att hon var trött. Men hon var nöjd också.
Hemma satte jag igång med maten, eftersom jag hade en extremt hungrig Rickard och gnällig och trött Ronja så slängde jag ihop en pastasås och kokade spagetti, eftersom det hade tagit för lång tid med fläskpannkaka som jag hoppats på att göra. Får bli att göra det idag istället.

Pastasåsen var ungefär som den jag gjorde i helgen, fast med bacon i som jag stekt en bra stund, och broccolin idag var färsk!
Det blev gott iaf.
Vi åt middag och var klara med den strax före fem nångång, sen hoppade Ronja i badet eftersom det blir rätt kladdigt när hon ska äta själv. Jag satt och myste med henne och hon lekte hejvilt en stund. Sen ville hon upp till pappa och pappa kom och räddade henne. Som sagt var hon väldigt trött, men vi kände att vi ville försöka hålla henne vaken så länge som möjligt eftersom hon är grymt beroende av tider och somnar hon en halvtimme för tidigt, så vaknar hon en timme för tidigt och hela dagen blir konstigt. Kvart i sex satte vi oss i soffan och tittade på lite barnporgram, Ronja myste med oss båda två och kramade och gosade. Helt plötsligt tar hon sina snuttegrejor (en filt och ett marsvin vid namn Buddah, ja hon har döpt den själv), och går iväg. Vi undrar vart hon ska och följer efter. Ronja går in i sitt rum och fram till sin säng och ber Rickard lyfta upp henne i sängen, vi frågar om hon ska sova och hon nickar. Klockan var då ungefär sex..lite väl tidigt tyckte vi, och eftersom hon aldrig någonsin gjort så som hon gjorde nu med att bestämma själv och dessutom vilja somna i sin säng, vilket hon brukar hata, så satt vi hos henne en stund och läste lite och märkte att hon ville leka lite också, även om hon var dödstrött.
Kvart över sex bestämde vi att hon kunde få välling, eller ja, Ronja bestämde det själv när vi lyfte ner henne och hon gick ut i köket och pekade på vällingpaketet och microvågsugnen (upphör aldrig att förvåna)...Så vi gjorde välling, gick in i hennes rum igen, lät henne äta vällingen själv i sängen medan vi satt bredvid och mamma läste saga. Sen följde ungefär en kvart av lite små bök då hon inte hittade någon skön sovställning. Jag läste hela tiden och helt plötsligt hade hon vänt sig från oss och somnat.
Det här kanske inte låter så stort, men för oss som sista 4 månaderna fått kämpa med nattningen av henne och det har tagit mer än en timme vissa dagar och då har hon alltid somnat i famnen hos nån av oss, är det ENORMT!
Vi kände att ja, men hon vaknar nog om ett tag och undrar vad som hände. Så vi gick ut, satte oss i myshörnan jag fixat på balkongen tidigare på dagen, och spelade lite MIG (som tp fast med kortlek). Ronja vaknade en sväng vid nio, då hon tappat nappen, Rickard gick in och letade upp den sen sov hon igen. Hon sov alltså hela natten själv därinne efter att ha somnat själv och bestämt sig för att det var dags att sova, Rickard fick hämta henne klockan 5 och då somnade hon om i vår säng och sov tills Rickards klocka ringde strax efter 6. Helt otroligt och så jäkla fräckt.
Är så stolt som sagt och kommer leva på det här länge, även om det kanske inte händer igen.


Som ni kanske ser, så håller designen till bloggen på att förändras. Det är min käre make som fixar och donar och gör allt för att jag ska bli nöjd. Hittills känns det väldigt bra och börjar likna min stil och kännas som det är min blogg nu, lite mer. Det kommer hända mycket mer med designen men det får ta sin lilla tid, tänker inte pusha Rickard för mycket.
Vad tycker ni om designen än så länge?

Bloggen Blir väldigt fin tycker jag :) Märkte direkt att det var ändrat på den.

Och vad duktig ronja är! Det kan ju ligga något bakom, hon kanske har pratat om det med någon av sina kompisar, eller så lekte de "mamma pappa barn" och hon såg vad någon av de andra brukar göra. Man vet aldrig vad som ligger bakom att de ändrar sig.



Ha en underbar dag/Amanda