Jag läser om allt som händer i Malmö och blir verkligen förfärad...

Jag har växt upp i både Malmö och Lund, gick i skolan i Malmö i nästan fyra år och älskade verkligen mycket av vad staden hade att erbjuda. Det hände mycket skit under de år jag gick i skolan där och jag var med om mycket som en så ung (12-15 år) tjej inte skulle ska behöva vara med om. Vad dessa saker är tänker jag inte vidare gå in på.

Nog att folk bar vapen och många kom till skada bara av att vara ute på stan på den tiden, men oftast behövde man vara inblandad i nåt skit för att hamna i mer skit.

Att man nu knappt vågar gå ut på gatan i stan eller ens visa sig om man är av utländskt påbrå, är helt sjukt. Jag tror iofs inte man skulle känna sig säkrare om man var hel svensk heller. Iaf hade jag inte gjort det. Jag tänkte på det nyss, när jag gick en sväng till vårt jourlivs. Tänk om man inte hade vågat göra det sådär spontant, att man varit rädd att nån lurade i buskarna och plötsligt bara avfyrade ett skott?!

Jag kan erkänna att det händer att jag är rädd när jag går ute själv. Det är väl inte så konstigt i sig, en tjej ensam på kvällen på lite mer ödsliga områden. Klart man är orolig ibland. Nu händer det inte längre så ofta att jag går själv, men det fanns en tid då jag alltid gjorde det.
Jag försökte då att alltid ringa nån, oftast mamma, och prata hela vägen hem, för jag visste att hur sent det än var, kunde jag alltid ringa och prata med henne när jag var på väg hem. Det känns liksom tryggare då. Att man har nån i luren som blir orolig om jag skulle försvinna från samtalet. Att någon vet var jag befann mig om nåt skulle hända. Vadsomhelst alltså.

Just det där med att bli skjuten. Visst är det nåt extra obehagligt? Det ligger så långt bort tror man, men uppenbarligen har det växt närmre och närmre. Känns som det kan lura var som helst. Att vem som helst på gatan kan ha en pistol på sig. Hur kan vi ha låtit det bli så? Föder våld våld?

Att USA har ett finger med i leken känns rätt uppenbart, att alla filmer som sprids bland alla ungdomar, att man kan få tag på vapen hur enkelt som helst är rätt vidrigt. Att vem som helst kan köpa en pistol, och sen ta livet av andra människor. Människor som inte gjort något som helst ont.

Sydsvenskan skriver den här artikeln. Känns rätt mitt i prick och jag får en rysning i ryggraden när jag läser om mitt forna Malmö. staden där jag en gång kände mig trygg och där mina föräldrar en gång kunde låta mig vara ute på kvällar och nätter. Staden som var min vän. Det gör mig ont att det gått så långt.

Ändå tror jag att jag anat det ett tag....

Idag är en riktig familjedag.

Efter en konstig natt med mycket lite och märklig sömn, kom barnens faster Christina hit, och även Rickards föräldrar. Rickard och P-e bytte till vinterdäck på vår bil så den är körduglig inför skåneresan på måndag. Man vågar ju inte riktigt ge sig ut på vägarna med sommardäck när det är så oberäkneligt väder.

Svärföräldrarna hade med sig mat och passade på att leka och mysa en massa med ungarna.

Embla är ett annat barn sen jag slutade med mjölken. Är rätt tydligt hur mycket bättre hon mår. Hon är glad och fin. Mjuk i kroppen, innan var hon spänd som en pinne. Hon pruttar inte lika mycket och de pruttar hon släpper, luktar knappt alls i jämförelse. Hon är verkligen en nöjd unge nu, bara hon får mamma så mycket hon vill. Inser att andra funkar på dagarna, men på kvällarna, är det bara mamma som gäller. Hon blir skitförbannad om nån annan ska försöka natta henne på kvällen.

Nu har Rickards föräldrar åkt hem men Christina är kvar och stanna tills imorgon. Då åker vi, allihop, mot Karlskoga till Rickards föräldrahem. Stannar över natten och åker sen vidare mot skåne, till min mamma.

Resten av dagen blir mys och segdag. Ronja vägrar sova middag så hon är rätt seg men vaken här, blir nog en tidig kväll. Lotta går på tvn och lillasyster sover skönt.

Jag försöker packa och förbereda men känner inte att jag har riktigt den ork jag brukar ha till sånt. Huvudvärken från igår sitter fortafarande i, dock inte lika intensivt. Märker att det är kroppens sätt att säga ifrån och tvinga mig att ta det lugnt, när jag annars kanske inte hade gjort det.

Kommande dygnen kommer det ske lite kul förändringar på bloggen, ni får se mer sen. Men jag hoppas det blir fint och bra. Följer ni med mig om jag flyttar?!

Nu ska jag gosa in mig hos min stora tjej som är mamma och pappamysig idag!
Ha en fin lördag!

För mig är det rätt mycket sängläge som gäller idag. Fick hem Rickard vid lunch eftersom min huvudvärk bara blir värre och värre. Har så ont att jag är på väg att kräkas och vill helst stänga in mig i ett mörkt rum tills allt är bra. Tyvärr funkar det inte så med två småttingar. Rickard tog ut båda barnen till stan och handlade och fixade efter sovstunden så jag har sovit en sväng och försöker med allt jag kan komma på för att bli kvitt huvudvärken. Inget verkar dock funka.

Så jäkla irriterande med sån värk. Kan inte komma ihåg när jag hade det sist. Embla har sovit sen de gick ut för snart tre timmar sen och Ronja har härjat här hemma som en tok. Nu lagar Rickard mat och jag försöker som sagt att inte kräkas. Hoppas på en lugn kväll och att man kan få sova lite. Blir liggande i soffan/sängen som gäller iaf!

Hoppas er fredag är fin?

Ville bara påminna er att följa oss på bloglovin

När farmor ändå skulle åka, tänkte jag att vi drar på oss lite kläder och går ut på lekplatsen och sen möter upp Rickard efter jobbet. Solen sken när vi gick ut och vi hoppade i massa vattenpölar på vägen och plockade med oss pinnar och stenar.
när vi började närma oss Rickards jobb började det regna....Det kom snabbt och bara ett par minuter senare kom värsta hagelskuren på ett bra tag. Tog skydd under tak, men insåg att vi ju måste ta oss hemåt så snabbt som möjligt. Är en promenad på en kvart ungefär men det gick rätt snabbt när det regnade och haglade så mycket.

Jag hade ju inte direkt regntäta kläder, men var iaf så pass smart att jag tog regnskyddet på vagnen direkt. Nu sitter vi alla fyra i soffan i torra kläder, är rätt nerkylda dock, blir nog en kopp te innan Tessan dyker upp för att mysa och käka tacos!

Inom nån minut kommer mina bästa hem och jag ska sätta igång matlagning.

blir kycklingwok med massa grönsaker och cashewnötter, mums! Hoppas på en mysig Ronjaunge som vill krama och pussa på sin trötta mamma.

Tänkte försöka sätta mig och skriva ett ordentligt inlägg senare, mycket snurrar i huvudet och som ni tidigare kanske märkt, har jag lätt att skriva ut tankar och funderingar. Mitt sätt att ventilera ligger mycket i bloggen. Därför är jag glad att ni accepterar mina känslor och skriverier!

Nu hör jag några i trappen, kan det vara mina fina?

Imorse när vi gick till dagis, slog en tanke mig. Hur märkligt, och egentligen skrämmande det är att vi föräldrar, lämnar våra käraste skatter till främmande människor och låter dem vara där hela dagarna. Jag är absolut för dagis och älskar det dagis vi har. Men när man tänker efter. Vi vet INGET om vad som sker när vi inte är där. Vi vet INGET om pedagogerna i sig heller. Vem är det egentligen som tar hand om våra små under dagarna?

Är som sagt helt för dagis och tycker det är världens bästa grej, att vi föräldrar får möjlighet till detta och att barnen från en väldigt tidig ålder kan umgås med andra barn och andra vuxna och pga detta utveckla en social förmåga som kanske inte annars blivit självklar. Tycker det är viktigt att barnen får lära känna andra, både vuxna och barn, och att de lär sig allt de gör på dagis. De får möjlighet till utomhuslek, innelek, utflykter, sång och musik, måleri och en rad andra kreativa lärdomar.

Märker på Ronja hur mycket hon utvecklas tack vare dagis. Självklart hade hon utvecklats hemma även om hon inte gått på dagis. Men jag tror ändå att det ger en extra kick och jag märker hur lycklig hon är när hon är där. Hon pratar om sina kompisar när hon kommer hem, berättar glatt om att de gungat och målat och sjunger glatt alla sånger för mig när jag ber henne. Hon älskar dagis. Jag älskar dagis. Men återigen, hur lyckades förtroendet vi har för denna plats och denna personal, bli så starkt och ärligt?! Jag vet faktiskt inte vad de gjorde, men så fort Rickard och jag kom genom dörren den där dagen i mars, när inskolningen skulle börja, slappnade vi båda av och kände att vi hittat rätt.

Utan tvekan är det vettiga människor som jobbar där, men hur vet man vad som pågår när man inte är där. Hur kan jag veta att de håller koll på min skatt, mitt troll, mitt allt?!

Kommer inte tveka att lämna henne där imorgon, men jag kommer heller inte släppa funderingarna, det är något som börjat gnaga inom mig nämligen...

Trots starten på dagen med världens(!) trots och bråk med Ronja, blev dagen rätt fin! Lämnade på dagis och vankade sedan mot stan, med en vaken söt Embla i vagnen, för att möta upp Erica. Innan vi sågs, passade jag på att köpa present till C. Blev nymalt jättefint och gott kaffe från Kardemumma och en ask med mumsiga mörka praliner, behöver jag säga att det var uppskattat?

Hade en otroligt mysigt frukost och fikastund med Erica och vi unnade oss lite extra idag. Satt och pratade om allt egentligen. Sitter i samma sits med två små i nästan exakt samma ålder, B är född en vecka innan Ronja och K två månader efter Embla.

Jätteskönt att få spy ur sig lite av det som ofta är svårt att prata om. Med henne blir det väldigt enkelt! Gick sen en vända på stan och köpte ett par vantar till Embla på polarn o pyret. behövs då hon alltid ska ha händerna utanför vagnen. Under tiden vi hade fikat, kom solen fram och alla elaka regnmoln som legat tunga hela morgonen var borta!

Vankade långsamt bort för att hämta Ronja som dels fått en beundrare på dagis. Som hon tydligen inte alls var nöjd med (puttar bort honom när han vill pussas och klappa på henne), och dels hade hon idag blivit ett av de stora barnen då hon inte längre sover i vagnen på dagis utan med alla stora barn på madrass i ett annat rum! Stolt mamma som på måndag tar hem enkelvagnen!

Efter dagis vankade vi den korta biten till C&C för födelsedasfika och lek! Jättemysigt som alltid och mumsig tårta! Ronja är otroligt trotsig nu och man får bråka en del med henne, jättetrist och i nuläget slänger hon sig på golvet och skriker och sparkar med händer och fötter bara man säger nej!

Blev en riktig latdag med hämtmat och nu nattar Rickard Ronja medan jag bloggar och ammar.

Har lite svårt att komma på ideer angående morgondagen då jag har båda barnen, men det löser sig nog. Hoppas på fint väder bara!!

Nu blev det plötsligt väldigt tomt här. Ronja åkte precis med farmor. Embla sover och jag sitter i soffan. Blev lite slagen. Funderar på mat men ändå känner jag mig inte så sugen.

Märkligt med barn. Idag var Ronja billig och väldigt mycket till salu. Men så fort dörren stängts om henne vill jag bara hämta tillbaka henne. Hatar när hon inte är här. Hon var så stor och fin idag också. Två fina flätor och ett par klämmor med Papegojor på! Syntes lång väg hur stolt hon var och visade glatt upp sitt fina hår!

Nu ser jag fram emot en helg med min lilla bebis och min älskade man! Längesen vi var ensamma och även om Embla är med så är det en himla skillnad. Ett barn är ingen match, känns det som i nuläget iaf! Planen är att fixa lite här hemma, tänkte få upp lite tavlor och få städat lite mer grundligt än man kan med en Ronja hemma. Idag har vi bestämt att det blir skräpmat, medan vi imorgon ska laga lite mumsigare mat, fläskfilé står på menyn. Har även tänkt oss en ostbricka så får kanske köpa hem en flaska vin. Inte direkt så att jag ddricker mer än ett glas, känns bara fel att ens dricka alls. Men ett glas vin kan jag unna mig!

Tyvärr har jag megaont i halsen. Ena halsmandel känns som en golfboll, får se hur detta utvecklas!

Nu blir det att värma lite lasagne och försöka stänga av några minuter, delar med mig av lite smarta tips sålänge

När ungarna börjar stå och börjar vilja röra sig mer är det typ ett måste med halksockar. Tycker dock att det är svårt att hitta bra, mina favoriter är Novalis men dom är rätt dyra. Det här är ett kul alternativ, även om det inte heller är gratis. Dock kan man ju spara färgen och köpa vanliga billiga strumpor sen!

Ja nu är det dags att börja om. Jag har nämligen insett att jag älskar att blogga, men det senaste halvåret har helt enkelt bjudit på för många överasskningar för att jag kunnat hänga med. Men nu är det dags att börja igen.
Kommer ta ett tag att komma igång och ska få till designen på bloggen lite också.

Ni som känner mig vet att jag har en liten trollunge på ett år, som heter Ronja, här är en bild på en förkyld sådan!



Nu är det även så att det kommer ett till litet troll i sommar, beräknat till 14:e juli. Vi fick på rul förra veckan reda på att även detta kommer bli en flicka. Namnförslaget just nu är Embla, vad sägs?

I vår vardag kommer även en flytt äga rum om tre veckor, till en lägenhet inne i stan istället för långt ut vid universitetet där vi nu bor.
Så samtidigt som vi packar, leker vi till tusen, är gravida med foglossning, och försöker hålla igång en litteraturvetenskapskurs på distans. Det sista får dock väldigt lite tid just nu men det kommer bli lättare när Ronja börjar dagis om en månad. Hon är vad man kan kalla det ultimata dagisbarnet. Ska bli spännande att se hur hon klarar sig!

Så jag hoppas mina läsare från gamla bloggen, www.buggster.blogg.se kommer följa min fortsatta resa, då jag tänker köra igång ordentligt den här gången.