Typ en vecka sen jag skrev nu. Var inlagd fram tills i onsdags eftermiddag så har inte direkt haft tillgång till uppkoppling. Nu när jag varit hemma har jag verkligen bara sovit och sen ägnat all vaken tid åt Ronja och Rickard.
Jag blev utskriven för att läkarna trodde jag skulle må bättre psykiskt av att vara hemma ett tag och att jag då skulle kunna sova trots smärta.
Tyvärr blev det hela fel. I onsdags när jag kom hem, har jag nog aldrig varit lyckligare över att komma hem. Jag njöt hela eftermiddagen och kvällen med mina älskade. Natten bjöd inte på någon sömn tyvärr och försökte ta igen det igår förmiddag. Har fruktansvärt ont och känner att jag gör alldeles för mycket fysiskt.

Igår var dagen jag peppat för länge. Ronjas dagisavslutning, som jag verkligen ville vara med på. Ronjas farmor och P-e kom och hämtade Ronja från dagis lite tidigare och kom sen hem till oss och spenderade ett par timmar där innan avslutningen. Sen kom Rickard hem och vi bestämde att han skulle köra mig till dagis, för er som inte vet, så ligger dagiset ungefär 3 minuter från oss. Man går ut genom det garage vi bor ovanpå, och sen är man typ vid dagis. Men det var bra att han körde dit. Väl där drog Rickard och dagispersonalen fram en stor skön korgfåtölj som jag satt i hela tiden vi var där, mycket mysigt och hade nog bäst plats av alla!
Det var underbart att se Ronja dona och hålla på med sitt, med sina kompisar. Jättekul att få se lite av hennes kompisar också och deras föräldrar. Jag ser inte nån ju eftersom jag aldrig hämtar och lämnar. Efter mycket grillad korv och massa kakor och tårtor började vi packa ihop. Ronja skulle ju sova såsmåningom och Rickard och jag behövde handla. Vet att det var ett otroligt dåligt drag av mig, men gjort är gjort.  Handlade kort och snabbt och var hemma efter bara en liten stund. Ronja var i full gång, trots extrem övertrötthet. När farmor och P-e åkt, satte vi oss i soffan alla tre och Ronja myste in sig hon Rickard. Efter en kvart sov hon som en stock. Alldeles perfekt.

Då insåg jag hur ont jag egentligen hade och hur illa allt jag gjort hade fått mig att må. Låg resten av kvällen i sängen med Rickard och löste korsord och kved av smärta. Trodde jag skulle kunna somna okej, men smärtan hade överhanden. Detta följdes av en Ronja som vid halv tolv tiden ville in till oss, och dessutom en Rickard som snarkade något fruktansvärt. Utan att jag visste ordet av satt jag och storgrät av smärta och sömnbrist i sängen.
Gick på toa och insåg att delar av slemproppen släppt, vilket det ju kan göra långt före förlossning, men gav mig lite hopp om att det kanske kan vara över snart. Tillbaka i sängen insåg jag att jag aldrig kommer få sova. Så försökte få med mig så mycket kuddar och täcke som möjligt och packade mig ut i soffan. Där låg jag resten av natten och tittade på alla serier som går på tv under en natt. Allt från beverly hills 90210 till mordkommissionen....
tio över sex hade jag inte sovit nåt och Ronja och Rickard kom upp. Ronja var mysig och ville gosa med mig och vara med mig så försökte så gott jag kunde tills de skulle gå.
Nu ligger jag i sängen och undrar hur jag ska ta mig igenom dagen. Hoppas att jag kan sova större delen av dagen med massa smärtlindrande (får tyvärr inte ta så mycket som jag behövt).

I helgen blir det lugnt, såklart, som det kommer vara kommande månaden, men jag hoppas och önskar att vi kan tillbringa hela helgen vid stranden här utanför. Känner att jag behöver vara utomhus, det är ju bara att placera mig någonstans liggande så kan jag vara där sen. Kräver inte så mycket mer. Lite glass och dricka bara. Men vi får se om det går.

Har sista kampen med kursen jag läser också. Måste skriva försvar på vad en i gruppen skrivit om min uppsats och sen göra en opponering på hennes. Vet inte hur jag ska orka, försöker ta mig orken och samla ihop mig själv och allt, men jag är totalt kraftlös och mår bara dåligt. Så vi får se.
Nu är det dags för tabletter och sen vill jag bara sova, hoppas att det går.


Slänger in en bild på trollungen när hon somnat efter en lång utedag igår