Det är en rätt bra kombination egentligen, bara ligga och tänka och när man känner för det, dåsa bort i nåt mellanläge.

Idag har jag min första "vilodag" på rätt många dagar. Helt otroligt att jag klarat mig såhär länge.
Det var ganska bra just idag också eftersom jag varit vaken verkligen hela natten och Ronja tyckte att vi skulle gå upp halv fem. Rickard som är hängig stoppade vi i en panodil och lät honom ligga och somna om medan vi tittade lite på barnprogram via datorn. På tv börjar ju inte barnprogrammet förrän halv sex, men att sova så länge verkar ju överskattat enligt vår lilla dam.

Grejen är, att hon igår på dagis tydligen fick sova 2.5 timme, något som för Ronja är ett halvt dygn. När hon började på dagis här, för 3 månader sen, fick hon sova 2 timmar där på dagen, och efter bara nån vecka minskade vi till 1.5 timme, annars är nätterna helt omöjliga och hon vaknar såhär tidigt som imorse. Dessutom blir det en ond cirkel eftersom hon vaknar så tidigt och blir ännu tröttare dagen efter osv... Rickard pratade med dem på dagis och det hade tydligen varit en vikarie som inte tänkt på det, som låtit henne sova. Kvittar mig vem som lät henne, bara det inte blir så i fortsättningen. Det är en så pass liten avdelning på dagis så det är inte så svårt för dem att hålla koll såna saker.

Det var en otroligt glad liten unge som satt här med mig imorse iaf. Hon är så go just på mornarna, hennes bästa tid på dygnet verkligen. Blir att hon gör såna saker som man kan leva på en hel dag, och det är verkligen småsaker.

Lilla pyret i magen lever loppan där inne iaf. Har ett sånt otroligt tryck neråt, både bak och fram och varje spark är som en mardröm i nuläget. Känns att barnet flyttar sig neråt och mina förvärkar börjar bli olidliga. De är av en helt annan karaktär än med Ronja. Den här gången, när en värk börjar känner jag det först genom att det börjar bulta från tårna upp i nacken, att jag känner pulsen ökas liksom. Sen känner jag värken i magen men den går ut i ryggen och blir som värst där. Sen trycker det på neråt med en otrolig kraft och bultar och bultar och bultar. Blir alldeles matt i huvudet av bara en. Sitter i typ 40-50 sekunder. Och kommer, om jag bara ligger en hel dag, var 20:e minut. Är jag igång och har gjort nåt, räcker med att ha tagit mig ner till bilen, kommer de med 5-7 minuters mellanrum istället.

Vi började prata lite om resten av sommaren. Blir igångsättningen som vi tror, är det precis i månadsskiftet juni/juli, vilket betyder att vi kan åka ner till skåne lite tidigare och få lite mer tid där nere. Något som jag verkligen längtar efter.
Blir jobbigt att sitta i bil så länge bara några veckor efter förlossningen, men för att komma ner och få vara där nere så länge, gör jag det gärna. Blir ju ändå många många pauser på vägen med två små i bilen. Måste ju stanna och amma en del, kanske blir en liten som är sugen på att ligga långa stunder vid bröstet varannan timme, vi får se. Ronja behöver rastas också. Känns dock skönt att hon kommer ha sin stol i framsätet, då hon sitter mycket bättre där och är mer nöjd.

Längtar efter att kunna låta Ronja springa fritt i vejby och bara få njuta av att vara barn. Precis som jag själv gjorde där. Att hon kan springa naken och leka hela dagarna. Ska bli helt underbart. Jag längtar efter middagar på altanen, med utsikt över solnedgång och hav. Att sitta i en stol på altanen och amma mitt lilla pyre och få läka både fysiskt och psykiskt efter den här pärsen.
Tror inte det finns nåt ställe som hjälper mig mer med läkningen än Vejby. Det är min terapi och jag skulle gärna stanna där länge länge länge. Uppleva fler årstider än bara sommaren. Förhoppningsvis blir det så sen när vi flyttat ner till skåne också.
Det som är bra med att vara nere halva juli och typ hela augusti, är att man faktiskt kan se de första skiftningarna från sommar till höst. Man ser ljuset ändras och färgerna i trädgården börjar sakta ändras. Det är andra grönsaker som skördas, andra frukter som blir mogna.



Oh vad jag längtar!!!