2010-06-09 @ 07:16:16

Sångfågel!

Trots en helt sömnlös natt, (tror jag slumrade en timme vid fyra/femtiden) Finns det inget som gör mig så glad som att se Ronja vakna på morgonen.
Hon försöker alltid väcka mig först, eftersom hon lärt sig att pappa inte är lönt att försöka med. Och när jag öppnar ögonen får jag världens största leende tillbaka. Hon klappar på mig och petar på mig för att försäkra sig om att jag inte tänker somna om. Sen klättrar hon tätt intill mig, pekar på tvn och säger oj oj oj oj och nynnar lite. Vilket betyder barnprogram. Så vi sätter igång till henne och sen är det full rulle. Hon försöker berätta vad hon ser och vad som händer och är jätte exalterad. När nåt blir ointressant på tvn, sätter hon sig vänd mot mig och Rickard (som fortfarande sover) och sjunger.
Den här ungen är helt galen med att sjunga, man har ingen aning om vad hon sjunger men oj vad hon kan. Det är höga toner och låga toner, melodier så det ryker om det. Ofta börjar hon med rörelser till och sitter långa långa stunder och underhåller oss.
Det gör mitt hjärta så gott att se henne.
En ny sak hon börjat med, hon har väl gjort det när hon var yngre, men nu märker man att hon verkligen förstår vad det handlar om, är att ge pappa nappen på morgonen. Hon förstår att pappa sover och som idag när Rickard inte heller mår så himla bra, tycker hon det är självklart att pappa ska ha nappen så han mår bättre. Hon gör det av godhet, men hon vet inte heller hur stark hon är, så det blir lite fel. Hon trycker nappen med all kraft hon har mot Rickards mun. Han säger men vännen pappa vill inte ha nappen, du får stoppa den i din mun istället. Då tittar hon på mig mycket förvirrad och lite blank i ögonen, så säger jag, ja det är ju Ronjas napp, pappa sover så bra utan den så. Och då tar hon den och stoppar i sin mun, och klappar oss lite fint på kinden istället.
Sån lycka att se henne växa och mogna varje dag. Världens finaste tjej är det


gammal bild, från januari/februari typ...
bloglovin

Kommentarer
2010-06-09 @ 09:32:36
Mamsen
Hihi, det låter ganska likt en tjej jag känner, som kom o väckte oss vid fem tiden o ville ha "Sukost". Glad o kvittrande som en liten lärka! Du var alltid så glad o spexig gumman, omtänksam o urmysig. Det är du fortfarande! Kramis!
2010-06-09 @ 10:43:57
Pappa
Ja verkligen precis som mamma säger! Det känner vi igen. Solstråle!

Se till att ni filmar och spelar in hennes sjungande, det är ju jättekul att ha kvar. Och spännande att se hur det utvecklas också. Jag menar bara i rent forskningssyfte såklart LOL!

kramis

Papp

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin
RSS 2.0