Ja, nu har jag varit sådär dålig igen och inte skrivit på en evighet. Det har varit flytt, dagisinskolning, fix, och mycket graviditetsbesvär...

Vi tar en sak i taget!
Flytten gick jättebra och smidigt, nu har vi kommit på plats, har inte mycket kvar att packa upp, men det är fortfarande mycket som ska iordning, det tar ju ett tag att skapa sig ett hem, ellerhur?
Vi trivs jättebra i lägenheten och känner verkligen att vi kan stanna här ett bra tag. Har verkligen hittat rätt!
Bilder kommer så fort jag känner att vi fått tillräckligt med ordning.

Ett par dagar efter flytten var det dags för Ronjas dagisinskolning. Vi skulle vara där tillsammans med henne första veckan några timmar åt gången, efter två dagar när vi varit där 1.5 timme om dagen, tyckte dagispersonalen att jag nog kunde gå hem några timmar, dels eftersom jag hade så ont och Ronja verkade ändå inte bry sig om att jag var kvar där. Så jag gick hem, och sen dess har hon varit där själv varje dag. Så inskolningen tog alltså två dagar, och nu ett par veckor senare, gråter hon inte ens vid lämningen. Helt otroligt och vi är alla så stola över henne. Dagispersonalen är guld och vi känner oss verkligen lyckligt lottade över att ha hamnat just där.
Det är en helt nyöppnad avdelning som bara varit öppen sen januari, och därför har inte alla barn som ska gå där, blivit inskolade än. Det kommer vara 13 barn i åldern 1-3 år, fördelat på 4 vuxna, 3 heltidstjänster och 1 75%. Känns verkligen guld!!! Ronja älskar att vara där och hon utvecklas i full fart.

Vi påbörjade vårt största köp hittills, nämligen ett bilköp. Vi har känt oss så beroende av andra och låsta pga att vi inte haft bil. Jag har visserligen inget körkort än, men har vi en bil ökar möjligheterna för att jag ska kunna ta ett så fort som möjligt. Vi har nu första tjing på en Citroën C5 från 02. Förhoppningsvis blir pappren påskrivna nu i veckan!!!

Mycket går i vår riktning just nu och vi tackar verkligen för detta, för det behövdes!
Det som drar ner oss, är att min kropp totalstrejkar och inte alls vill. Jag hoppas på att få kryckor och sjukskrivning från barnmorskan på måndag när jag ska dit. Den här graviditeten har jag försökt hålla mig ifrån sjukskrivning så länge som möjligt och jag har verkligen försökt stå ut. Nu börjar jag inse att jag bara blir sämre och att det inte gynnar någon. Tyvärr har jag ingen rätt till sjukersättning, så blir jag sjukskriven förlorar vi också några tusenlappar i månaden, dels pga min föräldrapenning som försvinner, och dels pga att Rickard måste gå ner i tjänst och ta Ronja dom timmarna som hon inte är på dagis. Vi klarar oss ändå, det är mest att man hade velat undvika det.
Idag ligger jag nerbäddad i sängen och har inte kunnat resa mig sedan Rickard gick med Ronja till dagis kvart i åtta imorse. Han tar henne i eftermiddag och ställer upp som bara den! Tänk vilken tur man har som har en sån man!!! Det gör mig så lycklig!!!