Egentligen, är det ju så att jag är en bra mamma, för den lilla i magen, men för min unge som lever och andas har jag dåligt samvete dygnet runt. Just nu mer än annars.
Just ligger jag helt orörlig i sängen med värmekuddar på diverse ställen och kan inte ta mig nånstans. Har knappt sett röken av Ronja idag och insåg nu när hon skulle säga godnatt, att hon går till dagis imorgon bitti och sen inte kommer hem förrän på söndag. Känns fruktansvärt och jag mår så dåligt över det, trots att jag vet att vi behöver vilan och att hon kommer ha det jättebra.

Får bara så dåligt samvete varje gång hon ser mig såhär, eller varje gång hon ser mig gråta över mitt dåliga samvete. I vanliga fall försöker jag ju vila all tid hon är på dagis så att jag kan ge henne allt hon förtjänar sen när hon är hemma. Idag har det inte blivit så.

Jag har fruktansvärda problem med ryggen idag och det är värre än det någonsin varit.

Jag hoppas Ronja förstår att hon inte har gjort något fel och att allt blir bra igen. Att jag älskar henne mer än något annat på jorden och att jag gör vad som helst för henne.
Det är otroligt svårt att behöva välja att i det här läget ta hand om det barn som jag faktiskt inte träffat än, det barn som jag inte burit i min famn, inte vaggat till sömns, inte ammat, inte tröstat, inte vårdat när det varit sjukt. Det går ju ett litet barn här som vill vara med mig och som jag gjort alla de sakerna med. Trots det måste jag välja barnet i min mage, därför att det är så litet och inte kan ta hand om sig själv överhuvudtaget. Dessutom är Rickard helt underbar med Ronja och hon har det så fint med honom, Det liv som finns i min mage har bara mig och är helt beroende av mig och att jag tar hand om mig själv och min kropp.

Som jag känner det just nu, skulle jag bara vilja få hjälp mot smärtan och få sova 10 timmar i sträck, är säker på att jag skulle må bättre och orka ta mig igenom de sista två månaderna.
Idag går vi in i 30+0, alltså 31:e veckan. Jag vet att det inte är långt kvar, men ju närmare jag kommer, desto mindre rörlig blir jag och desto mer går allt ut över Ronja.
Jag är på något sätt glad att hon är så lite som hon är och inte kommer komma ihåg det här senare. Att hon bara kommer veta att hon har en lillasyster sen, eller en bror om det nu blir så. Vet inte om jag skulle kunna förlåta mig själv om hon varit äldre och bara känt det som att jag valt bort henne.

Du skriver fint Ester! Men fasiken vilket dilemma, förstår att du får dåligt samvete men du har väl inte mycket till val. Jag lovar att Ronja ändå tycker att du är väldens bästa Mamma - det tycker jag!

Kramkramkram till er alla!

Ronja är en tjej som har det jättebra. Hon har två föräldrar som bryr sig om henne och det är vad hon behöver. Hon älskar dagis och får vara där tills hon får komma hem färdiglekt och vara hos sina föräldrar. Jag tror att det är du som mår sämst av det i situationen som är. Försök att slänga bort alla skuldkänslor, det mår du och din omgivning bara dåligt av. Situationen är som den är nu och jag tycker nog att en bättre värld för Ronja finns inte. Kram

Kan bara hålla med Maggan, Ronja har det så bra så bra med er båda.

Vad ska du göra idag? :D Kram

typ som mig! v30+5 idag.. snart bara 2 mån kvar!

..håller med farmor och morfar. Kram!