Vet inte om det här publiceras ikvälll eller imorgon, blogg.se verkar ha problem med att publicera mina inlägg, men iaf.

Fick ett wakeupcall innan när jag skulle gå ner till jourbutiken utanför garaget, för att handla lite dricka. Insåg när jag började plocka med mig vad jag skulle ha, att jag inte varit helt själv utan nåt av barnen sen innan Embla föddes. Fick jätteångest och det kändes riktigt jobbigt att gå iväg. När jag kom ner i garaget ringde jag direkt till Kalle, bara för att ha nån att prata med så tiden skulle gå fortare.

Han konstaterade rätt snabbt att det nog är dags för mig att komma ut lite och försöka tänka på mig själv ibland. Erkänner att jag behöver komma bort, men samtidigt, kommer det där mammasamvetet bitande och jag undrar hur jag ska kunna vara borta någonsin...

Har iaf bestämt att jag ska börja träna nu snart, så fort Erica får klartecken från sin barnmorska, eftersom hon fick barn för en månad sen...
Längtar efter att komma igång ordentligt. Promenader i all ära, men när det är ruskväder, är det rätt skönt att kunna träna inne.

Här har Emblabemblan precis somnat (får se om det håller) och lyxfällan rullar på tv. Jag är megasnorig så går nog och lägger mig snart och hoppas på iaf 3 timmars sömn i sträck, kan klara mig med 2.5 om det kniper...


sjukt härlig bild på Ronja, när hon var typ 4 månader, min goding!!

Verkar som om vädret inte ska bli nåt kul imorgon så tror vi stannar hemma större delen av dagen. Leker, tittar Pippi, myser och stojjar. Får se vilket humör Ronja är på också. Tänker absolut klämma in en tur till lekplatsen. Är det nån som vill komma hit och mysa är ni hjärtligt välkomna och jag kan lova kanelbullar och kaffe!

Såg på lyxfällan nyss att de "lånat" sina barns sparpengar för att kunna betala räkningar. Detta pga alla deras krediter och liknande. Kan absolut tycka att det är fel att ta barnens pengar pga deras problem med att ta blankolån gång på gång. Däremot, kan jag förstå att om man inte har pengar för dagen, eller till räkningar och mat eller något alls, är det då inte bättre att ta från barnens konton, så att pengarna iaf går till något viktigt? Sitter man i en jobbig sits, man kanske har förlorat jobbet och sitter med en jättelåg a-kassa och har svårt att få nytt jobb och man har en rad olika räkningar och ett par barn, gör man då inte det bästa för att barnen ska gå smärtfritt igenom den situationen och slippa märka att man vänder och vrider på slantarna. Givetvis beror det också på hur gamla barnen är. Men har man småbarn, vad är då bäst egentligen? Att nästintill gå i personlig konkurs och därmed dra in barnen i något otroligt jobbigt, eller att ta pengar som är avsedda för barnen, för att slippa att kanske ta lån med extrema räntor?

Hej!

Vilken härlig bild på Ronja.

Du undrar om det inte är bättre att ta barnens pengar i extremfall än att ta dyra lån. I min värld så hör man med andra anhöriga om de kan låna ut pengar innan man lånar barnens pengar. Som med alla lån ska man ju alltid betala tillbaka sådana pengar också, även om man måste städa i trappor eller jobba med nåt som man inte tycker om. Barnen ska ju respekteras minst lika mycket andra människor pengar o egendom. Det är ju också så att får man pengar för att köpa något till någon och man inte köper det så ska ju pengarna tillbaka till personen som gett förtoendet att förvalta den pengen för det köpet även om det bara är 20 kr. Viktigast av allt är att man pratar med varandra alltid. Lånar man av barnen gäller ju också att skriva nåt också för det är ju faktiskt deras pengar och det är föräldrarnas sak att försörja barnen om man satt dem till världen och då får man ju ta vilket jobb som helst. Det här är min syn på saken och jag har stått ensam med två barn utan jobb och boende, fick hjälp av socialen en månad sen fick jag en typ av "praktikplats". Viktigast är att man får rätta mun efter matsäcken. Kram

Ja, där ser man så olika man ser på saker...

För min del, -talar oxå utifrån egen erfarenhet, respekterar jag naturligtvis barnens egendomar lika mycket som min egna och andras, men varför inte kolla med de/den som sparat till barnen om det är ok att använda pengarna till x eller y? Och utifrån det ev låna från kontona...

Det har funnits många svåra dagar när vi inte ens har haft till en liter mjölk och då har jag faktiskt inte ens funderat på att INTE låna dessa pengar... Tyvärr är det naturligtvis så att det kan bli oerhört svårt att sen betala tillbaka, men å andra sidan har barnen alltid varit mätta och haft kläder på kroppen -och efter att ha haft en bra dialog är de helt införstådda med att dom faktiskt har varit med och bidragit till sin/vår gemensamma "välfärd" och den hyfsade standard vi ändå lyckades hålla under deras uppväxtår!

Delaktighet alltså! Inte helt fel heller sas...

Ur detta har kommit en sund och ansvarsfull syn på pengars och familjens värde.

Hej!

Ja man har olika erfarenheter och olika möjligheter och omständigheter. Viktigast är att man är överens och att man pratar med varanda. Såg på Opera W igår en flicka som försörjde sin mamma som är sjuk genom att sjunga. Jag talade endast från mitt tankesätt och erfarenheter och då var det mitt "filter" som svarade på Esters bloggfråga. Jag tycker det är bra att det kommer fram att det finns olika sätt att se på saker. Vem har rätt? vem har fel?

Viktigast är att man är överens med den det berör.