2010-10-01 @ 22:16:58

Extrem separationsångest!

Skulle inte skriva mer idag, men oj vad jobbigt det är nu. Rickard tar Embla själv inatt, ute i vardagsrummet. Kommer naturligtvis in med henne när hon ska amma, men tar henne sen resten av natten. Hon har inte lämnat min sida en enda gång sen hon föddes. Har tagit henne varje natt. Så nu är det lite jobbigt. Ska verkligen försöka komma ner i varv och sova, vilket jag vet att jag behöver. Tar bara lite tid, och behöver skriva av mig lite. Det här är en ny känsla för mig. En jobbig dag kan jag säga, först åker Ronja till karlskoga, sen är inte Embla hos mig. Vet att allt detta är för mitt eget bästa. Alla varnar mig och är oroliga att jag ska trilla ner i diket ordentligt när som helst, pga total utmattning och sömnbrist och ja, you name it. Mitt immunförsvar existerar typ inte och jag drar på mig alla virus och bakterier just nu. Vet att jag måste försöka tänka på mig själv mitt i allt det här. Men det är svårt. Kan ni andra mammor helt ärligt, med handen på hjärtat säga att ni gör det? Jag vet ju att jag inte är en bra mamma om jag inte mår bra, men deras välmående går ju alltid före mitt eget ändå. Kanske tänker man att ;

"ja men jag mår inte bra ifall dom inte mår bra?!"


Att Rickard tar Embla är jätteskönt och jag tackar honom för det. Även om det för honom är lite mer självklart.

När vi fick Ronja delade vi på allt. Hon fick flaskan tidigt och vi hjälptes åt med nätter och vak och allt. Jag tog naturligtvis största ansvaret eftersom jag var hemma och han jobbade, men vi hjälptes åt med alla nätter. Nu har det blivit så att han får gå in och lägga sig hos Ronja på nätterna, dels för att hon ska sova, men också för att han ska få slippa bli väckt hela tiden.

Oj, nu skriker hon där ute, håll för öronen och höj musiken....

Iaf, den här gången, ammar jag dessutom helt och hållet. Hon får bara bröstet och inte ens flaska, då jag är för blödig för att lämna ifrån mig henne. Klarar inte att bryta det där bandet man har med amningen. Också en helt ny känsla eftersom jag aldrig kände så med Ronja. Märkligt...

Ska försöka sätta mig in i nån film eller nåt, tror att jag dåsar bort då....kan inte sitta här och lyssna efter vart litet ljud från vardagsrummet, blir ju totalt galen då.

Godnatt!!!
bloglovin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin
RSS 2.0