Jag har aldrig någonsin velat vara en "perfekt" mamma. Vad betyder det egentligen att vara det? Det jag menar när jag säger det är, nån som alltid är glad och go och har jätteväluppfostrade barn som bara gör vad dom får, men får leka massa ändå perfekt städat hem och var sak på sin plats, kommer i tid till alla grejor och så vidare och så vidare...Ja listan kan göras lång.

Jag vill vara en mamma som lyssna på sina barn, kan bli skitförbannad ibland, för att snabbt bli glad igen och mysa och pussas. En mamma som är okej med att det är lite skit i hörnen, det mår väl ingen dåligt av(?), som inte planerar allt i minsta detalj utan tar det lite som det kommer. Att planera allt utifrån barnens "fasta tider" Är ju jättetrist i längden. Klart att man måste följa deras tider, men jag tycker inte att man måste befinna sig hemma på alla viktiga grejor, varför inte dra iväg och låta ungarna sova i vagnen eller nån annanstans där man befinner sig, ha med mat och låta dom äta där man är. Varför måste man alltid gå hem och göra allt detta hemma. Blir ju väldigt svårt att hinna göra nåt alls när barnen är små.

Är det inte bättre att passa på och njuta av allt som barnen kan vara delaktiga i? Jag är väldigt medveten om att vi isolerat oss en del under vissa perioder, sen jag blev gravid med Ronja. Att jag har tagit avstånd från studentlivet, för att jag känner mig obekväm i så många av situationerna som uppstår där. Att ha gått från den som alltid är med och alltid är kvar längst och festar, till den som aldrig är med, och om man är med, är man nykter och går hem tidigt. Betyder det att jag har svikit och att jag är tråkig? Inte enligt mig. Jag väljer bara att prioritera andra saker med ungarna. Just nu är det viktigare att bygga ett hem där vi trivs, och då i sin tur kan bjuda hem folk till oss istället.

Jag är så trött på folk som inte kan visa sina brister. Som absolut inte kan låta något smutsa ner den yttre "perfekta" fasaden, medan det egentligen är kaos innanför. Varför inte vara ärlig och erkänna för sig själv och alla andra att det skiter sig ibland? Hur kan allt vara så fint och bra och härligt hela tiden, blir inte det tröttsamt? Usch det låter som jag smutskastar folk, vilket absolut inte är min mening.

Nu är det iaf lite lugn här hemma. Farmor kom hit trots våra ändrade planer och Ronja la genast beslag på henne. Inne i Ronjas rum nu och jag hoppas att det dom gör leder till att hon somnar..Embla tar en lur också, får se hur länge det håller?! Hon är inte så glad för att sova i sin egen säng tyvärr, men vi övar lite varje dag. Dock har hon fått sova i vår säng sista nätterna eftersom hon har så ont i magen.

Svar på Ericas kommentar på tidigare inlägg; Att ta bort Komjölk har jag redan gjort i en period, tog bort det i 10 dagar och det blev ingen skillnad så bvc sa att jag kunde börja vanligt igen. Jag vet att det är otroligt liten risk att hon är laktosintolerant, men det finns fortfarande en risk. Jag försöker bara eliminera alla möjliga orsaker. Vet inte hur mycket längre vi orkar med hennes smärtor. Svårt när man inte kan behandla utan bara lindra...

Läste den här artikeln igår och det var jätteskönt att höra nån annan berätta om hur man faktiskt mår och hur det faktiskt känns. Rickard var också otroligt nöjd när han läst den. Tips!

Så bra sagt :), om att vara en "perfekt" mamma, håller verkligen med dig

En riktig mamma är mycket bättre än en perfekt mamma :) talar av erfarenhet då min mamma är allt annat än perfekt men ändå världens bästa och jag skulle aldrig vilja byta mot nåt annat!! Kram :)

Tycker din uppfattning om prioriteringar och framförallt om uppfostran stämmer väldigt väl med hur jag tycker o tror att ni uppfostrades :-)

Tror aldrig det var rent i hörnen här precis, haha!

kram, du är bra!