Emblas tidiga sovvana höll inte i sig länge. Efter 45 minuter, vaknade hon och gallskrek. Kolik till tusen med en megaslemkräkis som avslutning. Tror det är resterna av förkylningen som kommer ut nu. Jobbigt hade hon det iaf.

Nu är Desperate snart slut och jag tänkte krypa ner i sängen för att ännu en natt hoppas på att få sova mer än 2.5 timme i sträck.

Imorgon har vi inga planer så långt, hoppas få svar från Sofia angående eventuell fika. Annars blir det nog lugnt. Måste iväg på lite ärenden i stan så kanske tar en tur direkt efter dagislämning. Känns lite som att dagarna flyter samman till nån enda röra nu för tiden.

Jag gör allt jag kan för att stanna på mattan och inte låta demoner från förr ta över mitt liv än en gång. Det och att ta hand om barnen och hemmet är mer än jag egentligen orkar med. Men jag gör det ändå, av ren automatik.
Vissa dagar är lättare än andra, det är en sak som är säker!

Känner att jag får mer och mer stöd ifrån nära och kära. Några nya underbara personer har tagit en del av mitt hjärta och det är jag jättelycklig för. Jag är jätteglad att jag har så många fina läsare på bloggen som vill dela min vardag. Det gör den gråa hösten lite mer färgglad.