I vårt hus, är det barnen som bestämmer. Livet formas efter deras behov och viljor. I nuläget känns det helt ultimat, då det ju kommer komma en tid då vi föräldrar kommer försöka bestämma allt åt dem. Vill låta den här småbarnstiden vara lite som den är, att saker och ting får bli som dom blir, mysigast så!!!


Idag har vi röjt på Öppna förskolan hela förmiddagen, jag har varit fruktansvärt trött idag. Känner att jag är på bristningsgränsen i min trötthet, i vanliga fall blir jag stressad när jag är övertrött och jag försöker få saker att klaffa mer än nödvändigt. Idag har jag inte ens orkat det, jag har bara suttit totalt avslappnad och knappt reagerat på spyor eller matkladd, smågnäll eller tjafs. Har bara låtit det ske liksom, varit alert så det inte hänt några olyckor så klart, men i övrigt har saker och ting fått bli lite hur som helst. Mamma var rätt förvånad övar att se mig så avslappnad trots tröttheten.

Efter Öppna, gick vi mot stan. Tänkte egentligen gå hem, men jag kände att om vi går hem nu, kommer jag säcka ihop totalt och bli överkänslosam och med all säkerhet bryta ihop av tröttheten, så istället tog vi en tur på stan, båda barnen sov och det blev en liten fika också. Köpte bokstäver på panduro som jag ska sätta på alla burkar här hemma. Fick dock en tråkig överraskning av dem när vi kom hem. Sen begav vi oss sakta hemåt och fastnade efter mellis, framför Pippi...


mormor är helt klart poppis här hemma!

Tyvärr åker mormor hem imorgon och vi blir ensamma kvar. Känns faktiskt riktigt trist att hon ska åka nu när vi fått lite snurr på vardagen med henne här. Har varit otroligt skönt med lite sällskap och nån att prata med på dagarna. Inser mer och mer att jag behöver en social kick och ett eget umgänge, både med och utan barnen, känner mig väldigt malplacerad i de flesta situationer nu för tiden och det slutar med att jag gör allt själv.

Just nu pågår nattning och Embla är jätteorolig, mormor går omkring med henne i famnen och försöker lugna så jag får en paus. Det går i ett på dagarna och är inte ofta jag hinner sätta mig ner fem minuter. Det märks på bloggen och jag försöker ta igen det så gott det går.

Nu ska jag se om lillan kan försöka ta lite bröst så hon lugnar sig, även om det inte alltid är lösningen på allt, lugnar mammas bröst bäst av allt.
Resten av kvällen blir nog framför tvn med Idol, lite macka och te, kanske även lite choklad och glass?!

Du är duktig du och en jättefin mamma! Du får följa med mig nästa vecka när jag ska träffa Karina och Henrietta 2.5 år. Jag tror du kommer känna dig bekvämt hemma i tjejernas sällskap!



Förstår vad du känner med tröttheten, tror du det går över? Jag antar det men kämpigt på vägen. Känner igen mig i det du skriver!