Idag har vi spenderat dagen med goda vänner ute i det gröna. Vi bestämde oss efter en del funderande, att dra på oss studentoverallerna och gå ut och vara med på Kvastkampen, som är en årlig tradition under nollningen. Alla studenföreningar möts i brännboll och under detta festas det så mycket man själv känner för. Rickard fick stå för "festandet" i vår familj och jag tog barnen. Ronja levde loppan och älskar att ha så mycket folk omkring sig. Embla var världens finaste och sov nästan hela dagen, vaknade bara för en omgång mat!

Efter inte så lång stund där borta, började jag konstatera att det faktiskt inte är kul att vara med på sånt när man dels är nykter, och dels har två ungar med sig. Inget ont om att vara nykter eller ha barn, men ska jag vara med på fester eller studentevenemang, vill jag ha barnvakt. Så nu blir det inte mycket mer sånt på ett tag. Tror jag växt ifrån det hela en del också....

Det var iaf skönt med en promenad, blev lite drygt 7 km fram och tillbaka och det kändes i fötterna. Har inga bra skor så vandrade med converse... Solen sken och det var riktigt skönt ute. Men det fanns en kylig underton i luften som viskade om att det faktiskt är höst nu.

Vi var väl hemma strax efter tre och efter lite mys och plock, lagade jag mat. det blev en smarrig korvgryta och pasta till det. Sen har det badats med Ronja.

Embla har kolikdagar nu. Vi tycker koliken har blivit 10 gånger värre och måste nog ringa för att få mer hjälp nästa vecka. Hon har hållt på från och till sen klockan fem nu och vi börjar alla bli lite trötta i huvudet. Framförallt är det ju synd om henne. Vet inte vad det kan vara, och varför det blivit så mycket värre, kanske för att vi trodde att vi fått bukt med det hela?!

Jag börjar undra när vi ska få lite lugn. Alla säger hela tiden att ja men det kommer, först var det när jag var gravid med Ronja, då tjatade folk om att ja men det blir bra när hon kommer ut. mmm då hade jag en jättelång återhämtning och när jag väl börjat hämta mig, krånglade amningen. Sen började massa strul med sömnen hos Ronja och sen kom alla tänder och allt vad det innebär.

Nu har jag varit gravid och haft ett helvete under graviditeten, varpå folk återigen pratar om hur bra det blir när barnet kommer. Visst det var en otrolig lättnad när Embla kom och min återhämtning har gått otroligt mycket bättre än förväntat. Men så kom två jobbiga mjölkstockningar med 10 dagars mellanrum. Sen kom koliken....

Jag älskar mina barn över allt annat och hade inte velat byta mot nåt annat nånsin. Men jag är samtidigt lite trött på allt tjat om att det blir bättre snart, detta snart känns väldigt långt bort.






Två bilder från dagens festlignheter.

Nu ska jag ta över och försöka trösta Embla!