Ja, Erica frågade efter förra inlägget, om jag tror att tröttheten går över?! Såklart måste den gå över, eller iaf dämpas någon gång, men i nuläget känns det som om det dröjer en del. Det jag längtar till nu, i tidsperspektiv, är den tid då Ronja kan gå upp själv på morgonen och sätta sig och titta på bompa eller så, och kanske ta med sig lillasyster. Att få en timme extra i sängen på morgonen, eller bara en halvtimme.
Eller att Ronja sover hela nätter i sin egen säng så det blir mer ordning och reda på allt. Jag sover så otroligt lätt och vaknar för allt. Rickard snarkar ju och jag har omöjligt att stänga av det tyvärr. Men som sagt, tröttheten kommer säkert minska efter hand, sen blir det väl tvärtom, vi föräldrar som försöker dra upp våra tonåringar ur sängen istället.

Embla har idag en jobbig kväll. Hon skulle behöva bajsa lite, men har för ont i magen och för mycket luft, kolik alltså...Vi jobbar på!

avslutar den här kvällen med en bild jag hittade innan


Nästan exakt ett år sen, Ronja på 10 månader, rätt nygravid Ester med illamående och växande Embla i magen.
Tänk vad som kan hända på ett år. Aldrig hade jag väl kunnat ana vilken underbar tjej Ronja skulle bli, eller vilken härlig lillasyster som gömde sig i magen. Skulle ljuga om jag sa att jag älskar alla stunder med barnen, men de flesta älskar jag och det väger upp för allt det jobbiga!

Ni är så fin familj Ester :)

Jo jag tror du kunde ana, både det ena och andra :-)

Puss!

Pappi