Jag tror inte det är bra att kasta sig upp ur sängen och stressa iväg på jobb eller till skola eller dagis. Jag tror och tycker man behöver ha god tid på sig att verkligen vakna. Tänkte på detta imorse när Rickard kom och väckte mig halv sju och sa att han tänkte gå till jobbet. Han går upp klär på sig, brer några mackor, packar ner dessa i väskan och sen går han till jobbet. Han går så tidigt, för då kan han komma hem tidigare på eftermiddagen, vilket jag uppskattar. Samtidigt, så saknar jag att äta frukost tillsammans hela familjen på morgonen. Sitta ner och bara vakna ihop. Vi åt alltid frukost tillsammans hemma när jag var liten, både hos mamma och hos pappa och absolut när de fortfarande var gifta. Känns konstigt att bara ha helgerna med gemensam morgon här hemma.

Just nu är jag mamma evigt tacksam då hon har tagit Ronja ett tag på mornarna så jag fått dra mig lite extra. Inatt har vi för första gången verkligen varit två barn och två föräldrar i sängen hela natten, och det var väl inte sådär jättelyckat för min sömn. Lägg till lite snarkningar och sparkande barn så har du min natt.

Så här hemma har vi fortfarande en lååångsam morgon. Vi äter frukost fortfarande, övergår väl lite till mellanmål iofs. Embla leker och har världens megahicka. Väntar på att det blir en kaskadkräkning av den istället. Vi har inget alls planerat eller tänkt idag, eftersom mamma åker strax innan fyra blir det nog inte så mycket heller. Tänkte hämta Ronja på dagis och äta mellis, sen beger vi oss mot stationen för att vinka av mormor(mamma).

Ska när vi är i stan passa på att hämta ut ett paket från Buzzador med blöjor till en kampanj jag är med i.