Nu har det skett!

Bloggen finns numera på www.Trollensmamma.se

Det här är sista inlägget på den här sidan, man kommer kunna gå tillbaka hit och kolla kommentarer och annat, men alla inlägg är flyttade till nya sidan, som är under konstruktion. Dock redo att användas. Följ nu med mig alla och sluta inte läsa!!!


Ester

Här är det nu lite lugn och ro.
Dagen blev allt annat än vi tänkt oss pga massa strul med bilen. Fyra timmar senare än vi tänkt åka, kom vi hit. Det var en trött och lite smågrinig familj som kom fram. Som tur är försvann grinigheten snabbt med hjälp av lite äppelpaj och kaffe!

Resten av dagen har flutit på i lekens tecken. Har lekt hela eftermiddagen och nu sitter Ronja och jag och tittar på Bompa. Rickard är iväg och fixar lite sista grejor med bilen och nu kom en nyvaken Embla till min famn, så får helt enkelt skriva sen:)

Jag läser om allt som händer i Malmö och blir verkligen förfärad...

Jag har växt upp i både Malmö och Lund, gick i skolan i Malmö i nästan fyra år och älskade verkligen mycket av vad staden hade att erbjuda. Det hände mycket skit under de år jag gick i skolan där och jag var med om mycket som en så ung (12-15 år) tjej inte skulle ska behöva vara med om. Vad dessa saker är tänker jag inte vidare gå in på.

Nog att folk bar vapen och många kom till skada bara av att vara ute på stan på den tiden, men oftast behövde man vara inblandad i nåt skit för att hamna i mer skit.

Att man nu knappt vågar gå ut på gatan i stan eller ens visa sig om man är av utländskt påbrå, är helt sjukt. Jag tror iofs inte man skulle känna sig säkrare om man var hel svensk heller. Iaf hade jag inte gjort det. Jag tänkte på det nyss, när jag gick en sväng till vårt jourlivs. Tänk om man inte hade vågat göra det sådär spontant, att man varit rädd att nån lurade i buskarna och plötsligt bara avfyrade ett skott?!

Jag kan erkänna att det händer att jag är rädd när jag går ute själv. Det är väl inte så konstigt i sig, en tjej ensam på kvällen på lite mer ödsliga områden. Klart man är orolig ibland. Nu händer det inte längre så ofta att jag går själv, men det fanns en tid då jag alltid gjorde det.
Jag försökte då att alltid ringa nån, oftast mamma, och prata hela vägen hem, för jag visste att hur sent det än var, kunde jag alltid ringa och prata med henne när jag var på väg hem. Det känns liksom tryggare då. Att man har nån i luren som blir orolig om jag skulle försvinna från samtalet. Att någon vet var jag befann mig om nåt skulle hända. Vadsomhelst alltså.

Just det där med att bli skjuten. Visst är det nåt extra obehagligt? Det ligger så långt bort tror man, men uppenbarligen har det växt närmre och närmre. Känns som det kan lura var som helst. Att vem som helst på gatan kan ha en pistol på sig. Hur kan vi ha låtit det bli så? Föder våld våld?

Att USA har ett finger med i leken känns rätt uppenbart, att alla filmer som sprids bland alla ungdomar, att man kan få tag på vapen hur enkelt som helst är rätt vidrigt. Att vem som helst kan köpa en pistol, och sen ta livet av andra människor. Människor som inte gjort något som helst ont.

Sydsvenskan skriver den här artikeln. Känns rätt mitt i prick och jag får en rysning i ryggraden när jag läser om mitt forna Malmö. staden där jag en gång kände mig trygg och där mina föräldrar en gång kunde låta mig vara ute på kvällar och nätter. Staden som var min vän. Det gör mig ont att det gått så långt.

Ändå tror jag att jag anat det ett tag....

Idag är en riktig familjedag.

Efter en konstig natt med mycket lite och märklig sömn, kom barnens faster Christina hit, och även Rickards föräldrar. Rickard och P-e bytte till vinterdäck på vår bil så den är körduglig inför skåneresan på måndag. Man vågar ju inte riktigt ge sig ut på vägarna med sommardäck när det är så oberäkneligt väder.

Svärföräldrarna hade med sig mat och passade på att leka och mysa en massa med ungarna.

Embla är ett annat barn sen jag slutade med mjölken. Är rätt tydligt hur mycket bättre hon mår. Hon är glad och fin. Mjuk i kroppen, innan var hon spänd som en pinne. Hon pruttar inte lika mycket och de pruttar hon släpper, luktar knappt alls i jämförelse. Hon är verkligen en nöjd unge nu, bara hon får mamma så mycket hon vill. Inser att andra funkar på dagarna, men på kvällarna, är det bara mamma som gäller. Hon blir skitförbannad om nån annan ska försöka natta henne på kvällen.

Nu har Rickards föräldrar åkt hem men Christina är kvar och stanna tills imorgon. Då åker vi, allihop, mot Karlskoga till Rickards föräldrahem. Stannar över natten och åker sen vidare mot skåne, till min mamma.

Resten av dagen blir mys och segdag. Ronja vägrar sova middag så hon är rätt seg men vaken här, blir nog en tidig kväll. Lotta går på tvn och lillasyster sover skönt.

Jag försöker packa och förbereda men känner inte att jag har riktigt den ork jag brukar ha till sånt. Huvudvärken från igår sitter fortafarande i, dock inte lika intensivt. Märker att det är kroppens sätt att säga ifrån och tvinga mig att ta det lugnt, när jag annars kanske inte hade gjort det.

Kommande dygnen kommer det ske lite kul förändringar på bloggen, ni får se mer sen. Men jag hoppas det blir fint och bra. Följer ni med mig om jag flyttar?!

Nu ska jag gosa in mig hos min stora tjej som är mamma och pappamysig idag!
Ha en fin lördag!

Embla hittade en ny favoritleksak när storasyster somnat. Den är nämligen Ronjas och jag tror inte att Ronja hade låtit Embla ha den i fred om hon varit vaken. Allt är nämligen MIN MIN MIN MIN MIN enligt Ronja just nu.

Men iaf, Embla älskade den här och vi ser även att hon nu nästan sitter själv, otroligt stabil tjej vi fått!



Det är en snurra som spelar musik och berättar saker om Nalle puh och hans vänner, man lär sig färger, siffror och olika rörelser och sånt. Jättebra grej, som Ronja fick när hon fyllde ett och har jättekul med fortfarande.



Fin är hon ellerhur?

Ser ni dregglet på sista bilden förresten, tänder på gång här kan jag meddela!

För mig är det rätt mycket sängläge som gäller idag. Fick hem Rickard vid lunch eftersom min huvudvärk bara blir värre och värre. Har så ont att jag är på väg att kräkas och vill helst stänga in mig i ett mörkt rum tills allt är bra. Tyvärr funkar det inte så med två småttingar. Rickard tog ut båda barnen till stan och handlade och fixade efter sovstunden så jag har sovit en sväng och försöker med allt jag kan komma på för att bli kvitt huvudvärken. Inget verkar dock funka.

Så jäkla irriterande med sån värk. Kan inte komma ihåg när jag hade det sist. Embla har sovit sen de gick ut för snart tre timmar sen och Ronja har härjat här hemma som en tok. Nu lagar Rickard mat och jag försöker som sagt att inte kräkas. Hoppas på en lugn kväll och att man kan få sova lite. Blir liggande i soffan/sängen som gäller iaf!

Hoppas er fredag är fin?

Här hemma är vi alla minus idag. Ronja är sjukt grinig och snorig. Embla är jättesnorig och inte på nåt lätt humör heller, jag har sååå ont i huvudet att jag mår illa och vill gärna lägga mig i ett mörkt rum resten av dagen för att undvika mer illamående. Hoppas bara att det inte blir migrän av det här. Väldigt olägligt...

Vi ska försöka överleva dagen med mycket lotta, pippi och snälla ord. Vet att Rickard kommer extra tidigt eftersom jag är så hängig också, så att jag kan få vila. Trist när det aldrig blir som man tänkt. Hade velat handla idag, mycket som fattas hemma, bla mitt kaffe till latten, så det blir inte nåt till mig idag...Inte förrän nån annan handlat iaf:P

Fredag är det iaf, och på måndag åker vi till skåne! Både kul och tråkigt...

Som jag skrev innan,hade Ronja idag sovit idag på dagis. Pga detta var hon grinigare än vanligt och det är ju aldrig kul. Men vi tog oss igenom eftermiddagen, jag fick sova en stund när Rickard tog barnen och vi åt en smarrig kyckling till middag!

Ronja fick i sig en del mat och efter maten satte vi oss för att kolla bompa. Hon konstrade en massa och var riktigt grinig, så vi visste att kvällen inte skulle bli långvarit. En kvart in i bompa bökade hon massa men satte sig till slut till rätta. Vi kollade på henne och konstaterade att det nog snart var dags för välling och sängen men att vi kunde vänta ett tag till.



Ett par minuter senare, såg vi på henne, och hon tvärsov. Var helt borta så det var bara att bära in henne i sängen.
Lyckades dock få i henne en flaska välling i sängen, annars hade hon nog inte sovit så länge. Söt är hon iaf och man blir lite tårögd när man ser henne sitta i soffan och somna av sig själv. Då vet man att hon haft kul och verkligen tröttat ut sig totalt.


Under tiden har Embla levt loppan. Hon somnade strax efter att vi lagt in Ronja, men vaknade nu för en halvtimme sen, förbannad som bara den och vägrar somna om. Verkar ha galet ont i munnen ikväll så det är väl tänderna som spökar. Alltid en hand långt inne i munnen konstant tuggande...




Nu sitter hon i Rickards knä och kollar när han pillar med datorn. Verkar rätt nöjd iaf. Jag äter popcorn och längtar efter att få gå och lägga mig. Täntkte försöka hålla ut en timme till.

Om vi alla är pigga imorgon, tänkte jag försöka gå till mariebergsskogen med barnen, beror lite på Ronjas humör dock. Tänkte gå dit på förmiddagen, rätt tidigt, kanske halv tio eller så. Om nån vill följa med är ni väldigt välkomna!

Gonatt på er!

Hur tror ni det blir när en tjej på 21 månader inte har sovit på dagis?!



Jag tror det blir gnäll och gnäll och gnäll resten av eftermiddagen. Mutade med lite mariekex, mjölk och Lotta så kanske det klarar sig.

Lillasyster däremot, har sovit exakt hela dagen! Från att vi lämnade på dagis halv tio, tills vi kom till dagis för att hämta halv två. Lyckat va? Snacka om hungrig bebis som inte ätit sen nio imorse...




Nu är hon totalt överspeedad i babygymmet och Ronja myser i soffan. Kan de inte vara på samma humör nån gång så jag vet var jag ska ta vägen? Vem jag ska leka med? Tur att Rickard kommer tidigt idag då det känns lite splittrat.

Blev inget med Malin heller då jag varit småfebrig och kände att vi behövde vila. Får bli en annan dag.

Ville bara påminna er att följa oss på bloglovin

Sitter nu här med två mackor och en sojalatte! Funkar faktiskt riktigt bra, men jag saknar min youghurt och müsli. Får väl ge de där soyghurtgrejorna en chans...
Malou efter tio är på tvn och Embla sover i vagnen.

På dagis skulle de vara ute hela förmiddagen, jätteskönt när solen skiner, men kallt är det. Termometern står på -4 grader och det biter bra i kinderna. Tur att jag köpte vinterskor till Ronja igår för de behövdes idag. Dessutom fick hon med sig en omgång vinterkläder idag också.
Efter nästa veckas ledighet ska jag fylla på extrakläderförrådet på dagis med tjockare kläder. Även om höstkläderna funkar ett tag till.

Pratade precis med mamma som påminde mig om hur kallt dom har hemma. Måste packa raggsockar och varma pyjamasar till barnen. Blir en hel del man ska ha med sig när man ska vara borta en vecka en hel familj. Tänkte försöka tvätta en gång nere hos mamma, annars blir det lite väl mycket kläder.

Efter lunch kommer ju Malin hit och leker med oss. Ska bli mysigt att se Ronjas min när hon är med och hämtar på dagis. Sista veckan har Ronja nämligen pratat en himla massa om Malin och velat att hon skulle komma hit.

Hon säger "Malin hemma kom!"

Nu tänkte jag återgå till frukost och slösurfande. Sitter och kollar efter en vattentät vinterjacka till mig själv, eller ja, en som inte är en filtjacka. Några tips?

Morgonmyset har pågått ett par timmar nu och Embla sover en sväng. Ronja är hängig men ska till dagis ändå.



Embla börjar förvandlas från spädis till bebis. Jättehärlig förändring och hon är så himla go och fin tjejen!!!


När man har akutslut på frukostgrejor som passar damen, får vällingen rycka in!

Här är det väldigt sömnigt ikväll. Alla går som i en dimma. Embla ligger bredvid mig i soffan och sover, Ronja sover i sin säng och Rickard plockar undan i köket. Skönt att få sitta en stund!

Är inte van vid att ränna runt som jag gjort idag. Känns som jag knappt suttit still alls. Fick köpt ett par fina skor till Ronja

Blev de här från vincent

Fick även handlat hem lite mjölkfritt då det är vad som gäller nu. Svårt att inte ha någon som helst mjölk i kosten. Tar lite tid att vänja sig och tar gärna emot tips och recept. Hur ska jag klara mig utan min morgon youghurt till exempel?

Har köpt sojamjölk att ha till latten och både visp och mat gräddliknande. Mjölkfritt smör och margarin är också införskaffat. Så nu kör vi!

Sköterskan på bvc blev lite orolig för mig, när hon såg hur slutkörd jag är. Hon tyckte att vi verkligen ska försöka få extra dagis tid och att jag ska ta varje liten liten chans till avlastning. Att jag måste börja ge Embla till andra och försöka släppa henne lite så separationsångesten inte är lika stor. Därav att jag åkte iväg med Ronja ieftermiddags. Hon sa att jag i helgen ska försöka lämna båda barnen med Rickard och bara göra nåt helt annat, stänga in mig i rummet och titta på film eller sova, gå ut i friska luften, vad som helst, bara jag inte tar barnen.

Ligger mycket i vad hon säger, men jag har bara så svårt att ens tänka tanken av att lämna barnen. Framförallt Embla i nuläget. Hon är ju dessutom megamammig och gallskriker så fort jag lämnar henne till nån. När jag åkt idag med Ronja skrek hon bara hos Rickard, tills hon somnade...Skriker när hon är i Rickards famn, speciellt om jag är närheten. Får hon sen komma till mig, slutar hon direkt och börjar skratta...Inte bra alls att hon är så mammig, även om det kan kännas mysigt ibland!
Nog om det...


Slängde ihop en sats muffins innan. Hade kladdkaksmuffins som grund men la till banan i smeten. Blev riktigt mumsigt och kladdigt. Ikväll tänkte jag inte göra många knop, blir soffan för oss båda två tror jag. Håller ni tummarna för att vi får en lugn kväll utan skrik?

Nu har vi myst hemma en timme, men snart sticker Ronja och jag iväg.

Allt på bvc gick bra, Hon är nu 61 cm lång och väger 6075 g. Praktbebis helt enktelt. En del saker togs upp där, kan återkomma med detta senare, men nu ska vi iaf köra totalt mjölkfritt igen för att se om det blir nån skillnad.

Hör av mig senare!

Nu sticker Embla och jag snart till bvc. Sköterskan ringde häromdagen och bokade om vår tid, vilket betyder att vi får stressa som bara den för att hinna allt. Ska vara där ett, sen på dagis halv två egentligen. har förberett på dagis att vi kanske blir sena. Svårt att hinna vara på bvc en stund, för att sedan ta sig hit ut till dagis. Men vi jobbar på nybajsade och nymatade så slipper vi det iaf!

Jag försöker få rätt på mobilbloggfunktionen men det funkar inte som jag vill!

Förstår inte hur Embla, som just nu är gladare än gladast, kan bli så arg och ledsen och skrika så många timmar i sträck. Måste be om hjälp på bvc, vet inte hur vi ska orka annars. Känns som Ronja hamnar i skymundan och det är det värsta jag vet.

Hmm måste ta upp fisk ur frysen också, mycket att göra, så lite tid. Hade velat rymma en sväng med Ronja i eftermiddag men det kanske är att hoppas på för mycket. Kanske kan Rickard ta Embla en timme så kan Ronja och jag åka och köpa skor?! Vi får se!!!

Graviditeten med Embla var allt annat än lätt. Började med illamående, väldigt tidigt och väldigt extremt, fick inte i mig något och gick ner ganska många kilon. Läkare gav mig de starkaste tabletterna man kan ta, vilket resulterade i att jag låg avdäckad dygnet runt helt nerdrogad. Detta gjorde ju att jag fortfarande knappt fick i mig nåt och dessutom missade jag all tid med Ronja.



I efterhand insåg läkare och barnmorskor att jag borde blivit inlagd med dropp för att få i mig lite näring och orka med lite bättre. Detta höll i sig till månad fyra ungefär. Någon gång mitt i alla det, fick jag dessutom jättefoglossning och förvärkarna började. Förberedde mig på ett helvete och det var vad jag fick. Jag var beräknad till i mitten av juni. Fick i mars kryckor eftersom jag inte kunde ta mig fram själv. Blev då sjukskriven och var helt sängliggande fram tills förlossningen. Ronja fick gå mer än heltid på dagis (9 timmar om dagen) och jag träffade henne knappt alls. Rickard fick hjälpa mig på toaletten i slutet för jag kunde inte ta mig dit själv.

I månadsskiftet maj/juni, blev jag inlagd på förvården för smärtlindring. Fick då morfinpreparat, sömntabletter, dikofenak och högsta dosen av panodil, dagligen. De sa från början att jag skulle vara inne ett par dagar, men det blev till en vecka. Väl inne, tog de tag i problemet med mina extremt låga järnvärden och gav mig dropp. Efter att jag blivit utskriven, fick jag gå tillbaka 6 gånger och få dropp igen.

Alla läkare och barnmorskor tyckte att jag skulle bli igångsatt, vilket jag inte tackade nej till. Var orolig att om jag skulle gå tiden ut, skulle jag inte kunna föda fram barnet ordentligt eftersom jag hade så ont och kroppen var så trasig. Kom ju knappt upp i gynstol, och kom jag upp, grät jag floder av smärtan.
Fick en tid för bedömning av igångsättning den 1/7. Var beräknad 14:e så jag vara alltså i vecka 38+0. Vi hade ingen aning om vad bedömningen skulle leda till, men vi trodde att vi iaf skulle få barn inom några dagar. Kom in och blev undersökt. De konstaterade att jag var 2 cm öppen redan så de kunde sätta ballongkateter och sätta igång mig direkt. Hann aldrig ens spekulera i vad som skulle hända innan allt var igång.

De satte alltså en slags ballong i livmoderhalsen som man fyller med vatten. Den ska man dra i en gång i timmen och så utvidgas den och öppnar så att säga. Detta tar i normala fall ungefär 6 timmar. Min trillade ut efter 3 timmar då jag var öppen 4 cm. Värkarbetet kom igång direkt när de satt katetern och jag tyckte det gick framåt jättebra. Klart att jag hade ont men jag var mycket säkrare på min sak den här gången och visste hur jag skulle möta värkarna. Dock strulade foglossningen till det lite extra och mycket av den smärta jag kände, var pga den.

När katetern trillat ut, tog de vattnet och gav mig lustgas. Jag försökte vara uppe och gå så mycket jag kunde, något jag inte alls fixade med Ronja. Den här gången fick jag också i mig vätska och några mackor så jag fick extra kraft. Kände mig inte alls lika lidande som förra gången och kände inget illamående. Allt tilltog rätt snabbt, men de hade problem med att se barnets hjärtslag ordentligt. Hon sprattlade som en tok där inne oh det gjorde det hela svårare för mig. De satte skalpelektroder på barnets huvud för att registrera bättre hjärtslag.

Framåt kvällen, när klockan närmade sig tio på kvällen och jag började känna att smärtan av värkarna och foglossningen i kombination var olidlig. Bad därför om epidural. Barnmorskan kom efter en stund och sa att det skulle dröja för de hade så mycket på narkos..Barnmorskan såg hur jobbigt jag hade det och lämnade inte min sida efter det. Behövde hon gå ut, fanns en sköterska hos mig. När det tagit en timme och jag fortfarande inte fått edan, började jag tappa hoppet. Jag grät och grät för jag visste inte hur jag skulle orka krysta ut ett barn, när foglossninge gjorde så ont. Gick på toa och klarade mig knappt fram och tillbaka. Värkarna kom i ett.
Vid halv tolv tiden kom bedövningen och även denna gång tog den fel. Dock hade jag förberett barnmorskorna så de visste att jag varit med om detta tidigare och var därför snabba med att hjälpa mig att lägga mig på ena sidan, sen andra, för att bedövningen skulle fördelas rätt.

Detta gav mig en helt ny känsla som jag inte fick vid Ronjas förlossning. Jag kände faktiskt inte smärtan tillslut. Kände trycket och en viss molande känsla vid värkarna, men inte den smärta jag tidigare haft. Det var jätteskönt och jag försökte sova en stund. Vid 1 tiden på natten, gick jag på toa och kände där att jag ville börja krysta. Jag sa till Rickard attjag började känna det men att jag skulle hålla ut så länge jag kunde eftersom jag inte ville ta ut mig i förväg. La mig i sängen och Rickard slumrade lite. Låg och tog värkarna allt vad jag kunde och ville verkligen inte börja för tidigt. Lyckades klara mig länge, men runt två tiden, gick det inte längre. Jag sa till Rickard att jag behövde krysta nu! Han sa att jag skulle vänta tills barnmorskan sagt att det var okej, men jag sa att det var dags nu!!!

Barnmorskan kom in och kände och mycket rätt, det var okej att krysta. Jag la mig på sidan och tog i allt vad jag hade. Det tog 4 värkar. Sen fick jag ta ut min fina bebis! Möttes av en helt underbar tjej med världens hårsvall. Inte konstigt att första skalpelektroden trillat av, när hon hade så mycket hår.
Med Ronja sprack jag och fick sy en del. Den här gången fick jag bara en liten bristning som uppkom eftersom Embla hade handen i ansiktet när hon kom ut. Hon hade alltså lyckats riva mig med naglarna. Däremot hade jag en svedande känsla den här gången som jag aldrig glömmer. Eftervärkarna var jävliga och jag låg i många dagar med eftervärkar, något jag inte hade med Ronja.

Embla föddes
2/7-10

var 50 cm lång och
vägde 3540 g

Skrek hela kvällen igår. Kom inte till ro och bara skrek så man trodde lungorna skulle trilla ut.

vid elva hade hon somnat i min famn orolig men sovandes bar vi in henne och gick själva in i sovrummet för att lägga oss. Har sedan legat med henne klistrad mot mig själv hela natten. Vakat och klappat henne, tagit på henne täcket när det åkt av, har bara ammat en gång dock, men det räcker. Det andra bröstet är överfyllt nu och jag hoppas hon vaknar snart för att äta. Det gör nämligen ooont!

Än så länge verkar morgonen gå segt. Ronja tittar på bompa och Rickard är på jobbet.

Ronja ska lämnas halv tio, sen går vi nog hem och hoppas på att få sova nån timme innan vi ska iväg till bvc. Ska kolla så Embla växer som hon ska eftersom dom förra gången mätte henne till 57 cm. Det är inte möjligt att hon inte var längre, om man kollar på klädstorlek och sådär och nu känns hon riktigt lång. Märkligt...

Mina ögon vill stänga sig

Idag stod tacos på menyn. Som middagsgäst hade vi dessutom Tessan! Jättemysigt och trevligt att ha hit henne. Hon hade inte ens sett lägenheten än, riktigt galet att hon av alla inte varit här. Är ju ett halvår sedan vi flyttade hit!!!

Ronja har inte heller träffat Tessan på ett bra tag, men föll direkt! Inte alla som får sig en godnattpuss efter bara ett par timmars umgänge! Vi pratade en massa och hade väldigt trevligt, dessutom är ju tacos alltid en lyckad middag!


Nu har Tessan åkt hem och vi försöker söva en omöjlig Embla. Hon har tänder på gång, plus kolik och övertrötthet. Jag känner mig maktlös..

När farmor ändå skulle åka, tänkte jag att vi drar på oss lite kläder och går ut på lekplatsen och sen möter upp Rickard efter jobbet. Solen sken när vi gick ut och vi hoppade i massa vattenpölar på vägen och plockade med oss pinnar och stenar.
när vi började närma oss Rickards jobb började det regna....Det kom snabbt och bara ett par minuter senare kom värsta hagelskuren på ett bra tag. Tog skydd under tak, men insåg att vi ju måste ta oss hemåt så snabbt som möjligt. Är en promenad på en kvart ungefär men det gick rätt snabbt när det regnade och haglade så mycket.

Jag hade ju inte direkt regntäta kläder, men var iaf så pass smart att jag tog regnskyddet på vagnen direkt. Nu sitter vi alla fyra i soffan i torra kläder, är rätt nerkylda dock, blir nog en kopp te innan Tessan dyker upp för att mysa och käka tacos!

Tänkte, att jag nu ska skriva ut både förlossningsberättelsen från Ronjas förlossning, och lite senare Emblas.
Blir nog lite lång läsning men stanna gärna kvar!


Jag var enligt ul beräknad att föda 26/1-09. Enligt mina egna beräkningar från sista mens var det 16/1-09. Jag trodde hela tiden mer på mitt eget datum eftersom jag hade rätt bra koll vid den tiden. Dagarna gick och det kom inget barn. Den 29:e satt jag och fikade med en kompis. Jag hällde i mig kaffe och smaskade i mig massa socker, kaffe hade jag inte kunnat dricka på hela graviditeten men nu ville jag bara ha mer. Socker hade jag ju ätit men inte såna här mängder. Redan då började jag väl känna att nåt var på gång i kroppen. Kändes som jag bunkrade upp...

När vi suttit några timmar, kom Rickard dit och joinade oss. Jag fick en megavärk och sa att det här var nåt helt nytt, såhär har det inte känts innan. Då hade jag alltså gått med förvärkar i 20 veckor, som varit så starka att jag behövt vara sjukskriven. Vi skojade om att det var på gång, men trodde nog inget seriöst.

Bestämde oss för att gå ut och käka på restaurang med kompisen och hennes kille, så vi tog oss direkt vidare. När vi satt oss började jag må illa och fick inte i mig något alls. Detta vad vid 6 på kvällen. Magen tvärvägrade och jag ville bara hem. Väl hemma var både Rickard och jag jättetrötta och gick och la oss redan vid niotiden. Jag låg och kollade tv i sängen en stund, Rickard tvärsomnade.
Hade en orolig känsla i kroppen och kunde inte somna. Tur var det för värkarna satte rätt snabbt igång. Jag gick ut i vardagsrummet istället och satte mig vid laptopen. Fick återigen värk och de fortsatte komma regelbundet med ca 5-6 minuters mellanrum. Fortsatte så några timmar och vid 23 tiden loggade svärmor in på msn. Vi satt och pratade och hon hjälpte mig att klocka via nätet. De blev inte tätare men jag var rätt säker på att det var rätt sorts värkar. När de fortfarande inte var tätare men hade hållt på 3 timmar, började jag bli less. Jag hade så pass ont att jag inte kunde somna, men inte tillräckligt ont och inte tillräckligt täta värkar för att föda barn.

Började då massera bröstvårtorna, något jag hört kunde stimulera så att värkarna ökade. Det funkade utmärkt och jag fick mer och mer ont. Svärmor hade gått och lagt sig och jag satt och klockade själv. Försökte få i mig vätska men mådde så illa så det var inte mycket som kom ner.
Vid 4 tiden på morgonen kom en nyvaken och förvirrad Rickard upp. Han hade vaknat och undrade var jag tagit vägen. Jag förklarade att jag hade värkar men att det inte var dags riktigt än, och att han skulle sova så länge han kunde så att han orkade sen. Han gick in i sängen igen, men det dröjde bara 20 minuter innan han kom ut igen och då hade han nog insett att det var på gång. Han sa "Men om du har värkar ska vi ju få barn och då kan jag inte sova förstår du väl?"

Så då fick han istället gå ut och göra massa mackor till sig själv som han åt, så han fick lite extra energi. Mina värkar kom med 3 minuters mellanrum och jag ringde förlossningen för att berätta att vi såsmåningom skulle komma in. De sa att vi var välkomna men kanske skulle avvakta lite till.
Bestämde mig för att sätta mig i badet, kanske det kunde hjälpa lite?!. Väl där började värkarna tillta och det gjorde nu riktigt ont och de kom med 1-2 minuters mellanrum. Tog inte lång tid innan vi bestämde oss för att åka in. Ringde efter ett par kompisar som skulle skjutsa oss. Klockan var då 7 på morgonen och jag hade haft värkar i 11 timmar.

Kom in på förlossningen och blev inskriven halv åtta på morgonen. Då hade jag jävulska värkar men bara öppnat mig 2 cm...blev störtledsen och ångrade att jag åkt in alls, ville verkligen inte bli hemskickad. Var jättetrött efter en lång natt och hade dessutom inte fått i mig nåt på ett bra tag. Barnmorskan såg hur jag mådde och skickade inte hem oss. Hon gav mig istället en sovdos morfin och ville att jag skulle sova. Morfinet hjälpte inte alls och jag låg bara och skrattade, men hade pissont. Gick och duschade för att det skulle hjälpa men inget funkade.

Några timmar senare kom barnmorskan tillbaka och då hade jag öppnat 4 cm. Började då få hopp om att det var på gång och att det kunde komma ett barn snart. Fortsatte jobba med värkarna men hade så fruktansvärt ont. Jag visste inte hur jag skulle ta emot värkarna och spände mig istället för att slappna av. Därför hände inget på jättelänge. Fick taktil massage och det var det bästa någonsin! De bad Rickard gå ut när jag skulle få massagen, så kunde han passa på att ringa runt till familjen och käka lite och sådär. Han sa senare, att när han gick, låg jag och skrek av smärta och visste inte var jag skulle ta vägen, när han kom tillbaka, var värkarna mycket starkare men jag låg och andades lugnt och fint och verkade inte så påverkad.

Kände att jag ville gå och bada, något jag sett framemot länge. Tog oss in badrummet och jag gick på toa. Då kom alla rester av slemproppen som gått i omgångar i en månad. La mig sedan i badet men blev inte långvarig. Hann ligga 10 minuter innan jag hade så ont att jag inte kunde andas. Fick hjälp tillbaka till rummet och där fick jag lustgas. Jag bad om epidural då också. Andades i lustgasen hela tiden och barnmorskan tog hål på hinnorna så att vattnet gick. Klockan var typ 5 på eftermiddagen. Fick vid 6 tiden epiduralen. Det var jättehemskt, eftersom den tog lite fel och bara bedövade högra sidan, vilket gav mig dubbel smärta i vänster. Fick panik och visste inte var jag skulle ta vägen.

Efter detta är allt rätt suddigt, men minns vad Rickard sagt och har en del småminnen själv. Vet att jag öppnade mig rätt snabbt sista biten men hade 1cm som inte riktigt ville. De satte då värkstimulerande dropp på mig och sa att de skulle komma och höja om 20 minuter. De hann knappt ut ur rummet innan mina krystvärkar satte igång. Tillbaka in kom barnmorskan och en sköterska. De petade bort sista kanten som var lite ivägen sen fick jag krysta. Det tog 1.5 timme innan Ronja kom ut. De fick lägga en  bäckenbottenbedövning för att hjälpa mig sista biten. Detta emot min vilja, såhär i efterhand är jag glad för det. Men under förlossningen skrek jag att de inte skulle ge mig någon jävla spruta där nere. Barnmorskan tittade på Rickard som sa, ge henne den bara!
När huvud och axlar kommit ut, sa barnmorskan att jag kunde ta ut mitt barn. böjde mig fram och lyfte ut världens goaste Ronja. Finare än jag kunnat föreställa mig låg on och sneglade på mig på bröstet.

21:10 den 30 januari 2009 kom hon!
Jag hade då haft värkar i 23 timmar.


Hon var 52 cm lång och vägde 3550 g

denna tisdag.





Embla skrek nästan hela kvällen igår, vid halvelva tiden tystnade hon och då hade Rickard, sen en halvtimme skickat in mig (nervvraket till mamma) i sängen.


I'm a big mess right now. Ingenting stämmer och det händer alldeles för mycket på en gång på så många olika sätt på alla möjliga ställen och platser som jag har relation till. Med människor jag älskar och mycket med mig själv. Min hjärna går på högvarv och jag stänger inte ens av när jag sover har jag märkt. Därför drömmer jag som ja jag inte vad...
Ska försöka samla lite tankar i ett längre inlägg senare.

Hit kommer förhoppningsvis barnens farmor vid nio-tiden. Vi skulle åkt och köpt lite vinterkläder till Ronja, men jag måste nog säga att jag inte fixar att vara bland folk idag. Tror det skulle bidra till nåt som blir värre...

Efter middagen blev här megamys med hela familjen. Det är så kul att se ungarna interagera nu, Embla är så intresserad av vad Ronja gör och vill alltid vara där hon är. Ronja börjar tycka att Embla ska ha en del i hennes lekar och låter henne vara närmare. Hon tycker fortfarande att det är lite obehagligt ibland när Embla petar på henne eller tar tag i henne eller sådär, försöker förklara att hon inte kan kontrollera sig själv riktigt.

Vi fick iaf riktigt mys med två ungar som båda verkar lite småhängiga. Ronja var dödstrött efter dagis och föll ner i soffan som en sten. Låg där sen den resterande delen av dagen, med avbrott för mat, tandborstning och potträning.





Rickard går just nu med en övertrött Embla som bara skriker, hon somnade tryggt för en timme sen men vaknade och var då klarvaken så nu är hon megatrött igen. Allt är röjt för kvällen, dvs, tvätten upphängd, diskmaskinen tömd och påfylld, middagen undanstoppad, rester lagda i matlådor och spisen avtorkad.




Nu blir det kvällsmys med cashewnötter och choklad! Tror jag ska koka en stor kopp te också. Hoppas bara att Embla somnar tryggt och får en lugn natt!

Inom nån minut kommer mina bästa hem och jag ska sätta igång matlagning.

blir kycklingwok med massa grönsaker och cashewnötter, mums! Hoppas på en mysig Ronjaunge som vill krama och pussa på sin trötta mamma.

Tänkte försöka sätta mig och skriva ett ordentligt inlägg senare, mycket snurrar i huvudet och som ni tidigare kanske märkt, har jag lätt att skriva ut tankar och funderingar. Mitt sätt att ventilera ligger mycket i bloggen. Därför är jag glad att ni accepterar mina känslor och skriverier!

Nu hör jag några i trappen, kan det vara mina fina?

är jag för min lilla minsting. Hon har sovit hela(!) förmiddagen och morgonen, sen klockan nio alltså. Vaknade för 40 minuter sen för och var jättehungrig, tur det, men somnade nu om. Vet inte vad som fattas henne.

Hur funkar det egentligen med allergier?! bara funderar...Igår åt jag äggröra, första gången jag äter ägg direkt, sen hon föddes, har ätit kakor med ägg i men inget ägg som det är om ni förstår. Hon var jätteorolig på kvällen igår, men inte direkt kolikig, rastlös inatt och snuvig rastlösheten verkar fortsätta fast liksom i sömnen. Vet inte riktigt...Ingen feber har hon.
Brukar inte brusa upp mig för sånt här men hon känns så trött och hängig. Min bebis ju!

Verkar så i vårt hus.

Embla somnade bra igårkväll och sov fint och rätt länge i sin säng. Vi la oss strax efter tio och klockan tolv, vaknade hon för mat..Åt länge och bökade en massa. Rickard sov inne hos Ronja så han vaknade iaf inte.
Embla somnade igen vid 1 tiden och klockan tre slog hon upp ögonen och tänkte INTE somna om! Prövade med allt jag kunde komma på, amning, mys, lek, blöjbyte, vaggning, massage, klapp på ryggen...inget gick och hon skulle vara vaken alltså. Försökte hålla ut och kände hur både hur psyket och kroppen började närma sig ett breakdown.

Hade det varit så att jag var van vid att få sova lite mer på nätterna, hade jag kunnat fixa en vaknatt rätt lätt. Men när man inte sovit mer än 2 timmar i sträck på fyra månader, funkar saker inte som dom ska. Tänkte att jag inte ville väcka Rickard, han skulle ju upp och jobba...När klockan närmade sig fem, bestämde jag mig för att vi ju är två om ungen och att han skulle få hjälpa till. Väckte honom och han tog lillan och sa till mig att sova.

Då kom det dåliga samvetet. Jag vet inte varför jag nästan tackar honom på mina bara knän för att han går upp och vaknar en timme tidigare än vanligt för att ta hand om VÅR vakna dotter. Men jag får så dåligt samvete för att jag inte gör det själv och för att han måste göra det. Totalt idiotiskt. jag vet.

När han skulle gå till jobbet kvart i sju, var det som att min kropp levde ett annat liv än hjärnan. Pallrade mig ut till soffan där Ronja satt och tittade på bompa. En liten stund senare vaknade Embla och bara skrek och skrek. Jag vet snart inte vad jag ska göra längre, när allt man prövar blir fel.

Ronja åt lite frukost och så stack vi till dagis för en timme sen. Embla somnade nästan direkt i vagnen men vaknade när vi kom hem. Nu sitter hon bredvid mig och sover, dock väldigt oroligt....

Varför kan hon inte alltid sova skönt och mysigt?

Liten igårkväll i pappas trygga famn


p.s vad tycker ni om nya textfärgen? Mörk nog?

Här hemma är vi helt slut idag. Somnade nog alla fyra i soffan till Bompa...Eller ja, tror Ronja var vaken och har ett minne av att jag svarat på hennes frågor under programmet, i sömnen...Nu är Rickard och hon inne i hennes rum och hon ska sova. Hoppas sen att vi får lite lugn och ro resten av kvällen. Både Embla och Ronja har varit lite oroliga idag, Ronja har känts hängig och Embla övertrött. Så vi får väl se hur kvällen blir.

Angående nya designen, så är den inte helt klar, textfärgen kommer ändras och en del andra detaljer ska till, men jag tyckte den var tillräckligt klar för att börja använda så kommer de nya ändringarna efterhand. Fortsätt gärna tipsa om vad som kan fixas till. Är helt ny på det här med design så försöker lära mig efter hand.

Till middag idag blev det skrammelägg och bacon, hade inte så mycket bacon så stekte upp en del kallrökt skinka också, riktigt mumsigt. Lagom enkelt en trött söndag.

Insåg också idag att Ronja, är överkänslig mot tomat. Jag har alltid varit känslig för tomat och får jag det utanför munnen och inte tvättar bort, får jag kli och utslag. Detta börjar Ronja också få nu så vi får se upp med tomat framöver!

Så, har nu pillat lite med designen på bloggen och tycker det börjar likna något. Vad säger ni? Behöver tips och råd och vill höra era åsikter. Trots alllt ni som ska titta på sidan och läsa vad det står här!

Syns inga stora ändringar så uppdatera sidan och kolla igen. Men annars, vad säger ni?


Här vankas snart middag...

Vi har myssöndag här hos oss idag. Nu sover Ronja efter lek och mys och lunch, Rickard försöker få en till liten att sova också och jag sitter här i soffan med en kopp kaffe som jag värmt två gånger redan...

Fick lite fina stunder fångade på bild innan


Ronja spexar runt till Oskar Linnros

vi fick en mysig lekstund alla fyra på Govlet, Ronja tyckte att Embla skulle sova sova sova...Hennes sätt att visa att hon själv är rätt trött..


Ronja lägger "täcket" på Embla som då ska sova...

Rickard och Ronja tog sig in i sängen och skulle sova, då passade Embla och jag på att leka lite extra och mysa på golvet. Hon är sjukt duktig på att rulla runt nu och har fötterna i händerna nästan hela tiden, man verkligen ser hur hon utvecklas mer varje dag, helt otroligt vad vackert det är!


upptäcker världen för fullt...

Nu sover båda barnen och jag tänkte försöka ge mig på bloggdesignen lite, ingen aning om hur det blir så håll tummarna och ge mig gärna tips!

Strax innan två igår eftermiddag, begav sig Rickard till kronoparken för att spela starcraft 2 och dricka öl med lite kompisar. Vi tjejer stannade hemma och skulle mysa resten av dagen.

satte igång ett pizzabak och samtidigt ett bananmuffinsbak. Mycket mumsigt och lyckat. Blev verkligen en lång eftermiddag med massa mys och lek och ungarna hade det så bra så. Jag var lite sönderstressad som alltid och hade svårt att bara stänga av allt stök och sådär.


mys efter lång uteförmiddag


ska re va så ska re...

Efter maten, tog matilda Ronja för att bada. Hon smög in i badrummet och hade kameran med sig, det tackar vi för. GALET fina bilder kan jag ju säga.


smakprov...

Bänkade oss sedan i soffan för bompa och Embla somnade skönt efter lite mat.

Jag tog en stund senare Ronja för nattning, men oj vad tuff hon var igår. Prövade mer än alla trick jag brukar och nattningen tog en timme!

Under tiden som jag nattat, vaknade Embla och fick megakolik...typiskt liksom. Fick dåligt samvete för Matilda som fick gå runt med en unge som bara skriker och man inte kan hjälpa. Det är ju rätt hjärtskärande och man får rätt ont i själen när man ser hur ont hon har. Kunde ta över efter att Ronja somnat iaf och lyckades få ut en del ordentliga pruttar från damen. Efter det lugnade hon sig och la sig hos mig vid bröstet.

Matilda och jag bänkade upp med gottis och satte igång sex and the city 2. Jag fick aldrig sett den på bio eftersom jag var höggravid och inte var i nåt bra tillstånd då i slutet. Kunde knappast ta mig från sängen till toa, än mindre på bio...

Tyvärr blev det ett abrupt slut på kvällen då Matilda fick ett samtal som inte var så kul. Hennes lilla vovve var sjuk och på djurakuten så Matilda kastade sig i bilen till Södertälje för att vara med den lilla. Detta gjorde att jag fick resten av kvällen själv. Embla var jätteduktig, sov i sin säng till tre inatt, med några små uppvak. Ronja hörde jag knappt ett pip ifrån förrän hon kom in ett bra tag efter att Rickard kommit hem och krupit ner. Måste varit vid 4-5 tiden...

Rickard kom vid halv tre och somnade snabbt snarkandes hos mig.

Nu har vi mysmorgon här hemma med en lite trött pappa. Vi ska iväg och stohandla lite om ett tag då frysen börjar bli tom! Är galet kallt idag så annars blir det nog mycket innelek och varma drycker!

Här har vi tagit det skönt och långsamt hela dagen.

Embla och jag tog oss upp ur sängen vid halvåtta tiden. Hittade då två mysar i soffan och då passade vi på att mysa ner oss vi också.


Såhär såg mina älsklingar ut en trött lördagmorgon!


Tittade en stund på Pippi och började sedan göra iordning för frukost. Den intogs långsamt och mysigt medan Ronja röjde runt och Embla lekte för fullt i gymmet. Galet att hon kan ligga där nu i nästan två timmar utan att behöva hjälp eller sällskap, hon vill leka och leker jättebra själv, även om jag sällan kan låta henne ligga där helt själv så länge.

Myste upp oss i soffan alla fem och tittade lite på Lotta, medan Embla åt och Rickard pillade med min dator som har varit fruktansvärt långsam sista tiden!

Ronja började bli rastlös och vi bestämde oss för en tur utomhus med stopp på lekplatsen. Insåg också att det var minusgrader, vilket här hemma betyder overall för Ronja.
Änsålänge är hennes nya lite stor, så vi tog förra årets och det funkar, iaf några veckor till.


Ronja gick själv i stort sätt hela tiden, jätteduktig är hon! Blev ett stopp på lekplatsen för gunga och tåg/busskörning


Undertiden, sov lillasyster gott i ny overall i vagnen (Tack Kalle...)

Turen gick vidare till hönorna och tuppen, Ronjas favoriter :)




Det var riktigt kallt ute idag och frös nog rätt bra allihop, så blev ingen jättelång tur inte. Fortsatte runt udden och Ronja fick springa av sig ordentligt, tog en tur på Matildas axlar och en busrunda med pappa








Bjuds på mer senare idag, nu gör Rickard sig iordning för att åka iväg resten av dagen och kvällen(läs natten). Matilda och jag myser i soffan och misstänker att en Embla snart vaknar för mat och lek. Här blir det bara mys och lek resten av dagen!

Halv elva dök Matilda upp här hemma. Efter en stressig timme med matning av Ronja och påklädning av mig och två barn, kom vi ut på stan. Tog en promenad och försökte få Ronja att somna, vilket inte var det lättaste, men tillslut inträffade det!!!!

Matilda och jag passade på att gå in på coffeehouse och värma oss med lite kaffe och kaka. Mysigt med en vaken Embla och så småningom också en Ronja att krama på.

Gav oss sedan vidare ut på stan, införskaffade en fodrad mössa och vantar till Ronja, samt ett par tjocka ribbade leggings till den stora damen.

Gick därefter en tur på systemet och köpte en flaska vin, samt öl till Rickard till imorgon då han ska iväg och träffa lite kompisar. Detta och mathandling inför kvällen avslutade vår tur på stan.

Skyndade sen hemåt eftersom Matildas parkeringstid var på väg att gå ut och hon skulle flytta bilen, hann som tur är fram i tid och nu sitter vi i soffan och tittar på Pippi...Matilda är taggad på Pippi och jag får lite tid att blogga. Embla sover i vagnen och Rickard beräknas komma hem om en halvtimme! Skön eftermiddag alltså.

Tänkte ge Embla mat och sätta pizzadegen och sen rymmer Matilda och jag en stund och köper lite gottis till ikväll och till imorgon. Detta vet Rickard dock inte om än.....Men det är okej va älskling?!

Återkommer senare igen!!

Ja, jag passar på att ta lite datatid när ungarna har fullt upp med annat. Embla rullar runt på golvet, ligger en meter ifrån där jag la henne från början. Hon rullar runt och pratar och skrattar och myser. Ronja leker med sina grejor på golvet bredvid, just nu försöker hon få sin stooora kanin att sitta i fönsterkarmen, samtidigt tror jag hon håller på med nåt i blöjan, tror hon vill gå på pottan snart..

Natten var återigen sömnlös så där finns verkligen inget nytt att berätta. Rickard fick sova länge i vår säng, Ronja kom inte förrän halv fyra, vilket för henne är väldigt länge eftersom hon oftast kommer vid tolv.

Ronja och jag har delat på en skål youghurt, det är det enda som passar och bara när vi äter tillsammans. Hon slängde iofs i sig några ostrullar innan.

Matilda åkte från Norrköping för en timme sen så om allt går bra på vägen borde hon dyka upp om ett par timmar, vi längtar här!!!!

Inset att Ronja nog fått en grej om bakfoten. Vi säger ju till henne att hon ska vara försiktig med Embla, tyvärr har hon nog börjat tolka det som att hon ska vara rädd för Embla för just nu vågar hon sig inte i närheten, hon springer till mig och säger faaaarlig faaarlig istället.

Nu är det pottadags, återkommer om ett par timmar!

Nu är det strax slut på Lyxfällan och jag tänkte bege mig mot sängen. Embla sover tryggt i sin pappas famn. Hon är otroligt pappig ikväll och ville inte ens ligga i mitt knä och äta. Funderade på flaskan, men jag är inte redo än så det får bli om ett tag. Hon äter när hon blir hungrig.

Imorgon är det fredag och då kommer världens bästa Matilda hit! Blir en helg med mys, barn, mer mys, gottis, mer mys och sex and the city såklart..ett måste när vi ses!

Först håller vi tummarna för några timmars sömn!

Sov så gott allihop


"hejdå mamapappaemblaalla" som Ronja skulle sagt!

Dagen har varit väldigt omväxlande. Som ni säkert förstod efter inlägget imorse, började dagen inte jättebra.

Lämnade på dagis, pratade med dem om bitandet och dom sa att dom försökte hålla koll men att det är svårt, vilket jag köper. Börjar bara bli orolig för Ronja eftersom hon är galet rädd för munnar, snart vill hon väl inte pussas heller?!

Mötte upp Karina och Erica i stan. Vi gick till vilmas och njöt god och lugn lunch med mysiga bebisar. Kände hela tiden på mig att något var lite fel med Embla idag, då hon sovit konstigt och kändes orolig i kroppen. Men vi körde på. Tog efter lunch en runda på stan för att kolla in lite skor till de stora barnen. Embla började skrika på vägen och visst var det kolik. Fick slut på det rätt snabbt idag, men det har hållt i sen resten av dagen, inget slut på pruttandet och hon har varit ledsen en hel del.

När vi hämtat stortrollet på dagis, skyndade vi hem för att få lite iordning. Skulle nämligen få finbesök av C och tjejerna! Blev en härlig men intensiv lekeftermiddag med massa lek och skratt! De gick hem strax efter att Rickard kommit och jag satte då igång maten.

Hade egentligen tänkt kycklingwok idag, men nejnej, hade tydligen bara en kycklingfilé kvar, så får införskaffa detta snarast! Tog fram köttfärs istället och gjorde en sås med färsk paprika, champinjoner, färs och creme fraiche, och till detta tog vi färskpasta. MUMS!!!

Efter maten sov Embla gott i vår säng och Rickard sa att jag skulle gå in och lägga mig jag med, ett råd jag för en gångsskull tog. Fick ligga och vila 1.5 timme medan han tog barnen (Embla vaknade ganska snabbt) och det var verkligen välbehövt. När jag kom ut hade han röjt upp efter maten och han säger att jag ska få slappa ikväll så tar han Embla. Ser fram emot en lugn mysig kväll med massor av choklad och glass och en härlig make!

Tänk sån tur att få vila lite en eftermiddag mitt i veckan! När jag frågade Rickard hur detta kom sig, fick jag som svar,
-" jag kände mig lite extra bra idag så jag tänkte att jag skulle lägga det på er!"

Snacka om att jag älskar den mannen!

Just nu tror jag att min lilla minsting tycker nätterna ska vara dagar. När hon har sina sovstunder på dagarna, somnar hon så fint och sover så tryggt, Så fort klockan slår sju här hemma, är hon orolig. Hon klarar inte att sova mer än en halvtimme utan gnäll. Koliken kommer och hon gallskriker, vissa kvällar mer än andra. När klockan är så mycket att både Rickard och jag gått och lagt oss och hon ligger i sin säng, håller det kanske en timme, sen ska hon över till mig. Hon grymtar och pruttar och ligger och trycker ihop sig och har det skitjobbigt i magen rent ut sagt, men hon skriker inte. Hon gör liksom allt utom att skrika. Försöker med bröstet, hon tappar det hela tiden...Försöker med nappen, hon tappar den hela tiden.

Jag har svårt att slappna av på eftermiddagarna när jag alltid har båda barnen, jag har svårt att slappna av när Rickard är hemma, för jag går hela tiden och är orolig för när det ska sätta igång. När första skriket ska komma. Igår hade hon kolik från och till med start vid lunchtid. Då kom första kolikskriket och magontet.

Känner mig som världens sämsta mamma som inte kan hjälpa henne. Allt hon får i sig kommer ju ifrån mig, därför får jag för mig att jag måste göra nåt fel. Hon är 3 månader och 12 dagar. Jag tappar hoppet. En del av mig börjar känna att det alltid kommer vara såhär, att hon inte kommer sluta skrika, att hon alltid kommer ha ont i magen.

Samtidigt säger den rationella Ester att ja, men det vet du väl, det slutar när som helst nu, orka lite till bara, stå ut några nätter till med sömnlöshet, sen vänder det. Sen kanske hon äter en gång på natten men sover resten. Se fram emot det istället och tänk på det.

Jojo....Lätt att säga, ellerhur?

Ronja har en himla massa tänder i munnen. Vassa tänder. Hon har bitits någon få gång, men vet att det är absolut förbjudet och gör det därför inte. Hon vet att det gör ont att bitas och att man blir ledsen om man blir biten. Hon har själv blivit biten. Flera gånger.

Idag kom hin hem med sitt tredje bitmärke från dagis. Tredje...Jag förstår inte hur hon kan bli biten så mycket utan att nåt mer händer. Första gången, var det ett extremt märke, dagis hade inte ens märkt något, men när vi kom dagen efter och berättade, förstod de och tog genast tag i saken, de visste nämligen att det fanns en "bitare" bland barnen.

Andra gången, hade de själva sett det. En i personalen sa till mig när jag hämtade, att ett av barnen naffsat lite på Ronja men att de sagt till innan det gått för långt. Jag trodde på dem, men när jag såg märket, blev jag rädd. Det var stelkrampsvarning på det....

Idag har hon avtryck från både överkäke och underkäke på armen. Man ser avtryck från kanske 10-15 tänder...Ingen sa nåt när jag hämtade. Blir ledsen över att nån biter i hennes fina små armar. Just bitande tycker jag är hemskt eftersom det kan gå illa och det gör så fruktansvärt ont. Dessutom ger det så fel signaler bland barnen.

Imorse när vi gick till dagis, slog en tanke mig. Hur märkligt, och egentligen skrämmande det är att vi föräldrar, lämnar våra käraste skatter till främmande människor och låter dem vara där hela dagarna. Jag är absolut för dagis och älskar det dagis vi har. Men när man tänker efter. Vi vet INGET om vad som sker när vi inte är där. Vi vet INGET om pedagogerna i sig heller. Vem är det egentligen som tar hand om våra små under dagarna?

Är som sagt helt för dagis och tycker det är världens bästa grej, att vi föräldrar får möjlighet till detta och att barnen från en väldigt tidig ålder kan umgås med andra barn och andra vuxna och pga detta utveckla en social förmåga som kanske inte annars blivit självklar. Tycker det är viktigt att barnen får lära känna andra, både vuxna och barn, och att de lär sig allt de gör på dagis. De får möjlighet till utomhuslek, innelek, utflykter, sång och musik, måleri och en rad andra kreativa lärdomar.

Märker på Ronja hur mycket hon utvecklas tack vare dagis. Självklart hade hon utvecklats hemma även om hon inte gått på dagis. Men jag tror ändå att det ger en extra kick och jag märker hur lycklig hon är när hon är där. Hon pratar om sina kompisar när hon kommer hem, berättar glatt om att de gungat och målat och sjunger glatt alla sånger för mig när jag ber henne. Hon älskar dagis. Jag älskar dagis. Men återigen, hur lyckades förtroendet vi har för denna plats och denna personal, bli så starkt och ärligt?! Jag vet faktiskt inte vad de gjorde, men så fort Rickard och jag kom genom dörren den där dagen i mars, när inskolningen skulle börja, slappnade vi båda av och kände att vi hittat rätt.

Utan tvekan är det vettiga människor som jobbar där, men hur vet man vad som pågår när man inte är där. Hur kan jag veta att de håller koll på min skatt, mitt troll, mitt allt?!

Kommer inte tveka att lämna henne där imorgon, men jag kommer heller inte släppa funderingarna, det är något som börjat gnaga inom mig nämligen...

Har nyss kommit hem efter en kanonmysig förmiddag på stan med Sofia och Vera. Blev frukost på espressohouse och sen en runda på stan. Fick äntligen köpt en kofta till mig själv. Alla jag har använde jag till bristningsgränsen under graviditeten och det ser rätt kul ut och är rätt dumt att använda dom nu, eftersom alla är galet uttöjda över magen och liksom säckar ihop nu. Dessutom hade de flesta använts även under graviditeten med Ronja så man kan verkligen säga att de var välanvända. Köpte en lång dessutom som är perfekt till alla sorters kläder. 10% för clubmedlemmar idag så kom lite billigare undan dessutom.

Handlade lite smått och gott på hemvägen, sen hämtade jag stortrollet på dagis. Hon är så go att hämta och lämna nu, precis som det ska vara. Nu sitter vi i soffan och myser med majskrokar och saft. Hon är så nöjd och go och jag vill bara pussa pussa pussa på henne.

Blir ett längre blogginlägg senare då jag har en fundering i huvudet som måste ut. Men först ska jag ha några timmars mys med Ronja innan pappa kommer hem. Embla sover just nu i vagnen, kanske håller en halvtimme till, så det gäller att passa på!

Här hemma har det ätits frukost och sprungits på pottan om vartannat. Man blir ju alldeles svett:P

Nu väntar dagislämning om en timme, sen beger Embla och jag oss till stan för en frukost med Sofia och Vera! Jättemysigt ska det bli! Sen får vi se vad resten av dagen bjuder på. Tänkte väl handla lite i stan och sådär. Embla behöver långärmade bodys, hon har knappt några har jag insett.

Nu mys med småtjejerna som trots att dom håller mig vaken på nätterna, är det finaste som finns och något jag aldrig hade klarat mig utan!

Emblas tidiga sovvana höll inte i sig länge. Efter 45 minuter, vaknade hon och gallskrek. Kolik till tusen med en megaslemkräkis som avslutning. Tror det är resterna av förkylningen som kommer ut nu. Jobbigt hade hon det iaf.

Nu är Desperate snart slut och jag tänkte krypa ner i sängen för att ännu en natt hoppas på att få sova mer än 2.5 timme i sträck.

Imorgon har vi inga planer så långt, hoppas få svar från Sofia angående eventuell fika. Annars blir det nog lugnt. Måste iväg på lite ärenden i stan så kanske tar en tur direkt efter dagislämning. Känns lite som att dagarna flyter samman till nån enda röra nu för tiden.

Jag gör allt jag kan för att stanna på mattan och inte låta demoner från förr ta över mitt liv än en gång. Det och att ta hand om barnen och hemmet är mer än jag egentligen orkar med. Men jag gör det ändå, av ren automatik.
Vissa dagar är lättare än andra, det är en sak som är säker!

Känner att jag får mer och mer stöd ifrån nära och kära. Några nya underbara personer har tagit en del av mitt hjärta och det är jag jättelycklig för. Jag är jätteglad att jag har så många fina läsare på bloggen som vill dela min vardag. Det gör den gråa hösten lite mer färgglad.

Idag har farmor verkligen varit välkommen och behövd här hemma. Jag tycker det är skönt att få prata av mig och diskutera olika möjliga lösningar här hemma. Ronja blir alltid lika lycklig när farmor kommer så det är kul att se!

Idag lekte dom för fullt med de nya kapplastavarna








Roligast är att låta tornet bli riktigt högt för att sedan totalförstöra, då ropar Ronja högt MEEEEEEER!!!

Rickard kom hem sent idag efter att han varit på nåt möte efter jobbet på nöjesfabriken. Detta betydde att Ronja och jag fixade maten själva.
Embla var så snäll och somnade i bärselen medan jag lagade maten, så vi fick till och med äta i lugn och ro!

Jag gjorde något fiskgratängsliknande med torskfiléer. La dem en form, hällde på salt och franska örter. Sen 4 dl grädde och 1.5 dl riven ost. La i morotsslantar och satte in i ugnen i en halvtimme på 200 grader. Mums med ris till!!!

Sen kom Rickard hem och vi myste alla fyra i soffan en timme innan läggdags. När Rickard nattade Ronja, lekte Embla och jag för full, vilket resulterade i att hon blev kanontrött och åt och somnade halv åtta hon med. Något som aldrig hänt tidigare, så vi får väl se hur länge det varar.

När Rickard nattat klart Ronja, som bökat en del, hoppade han i duschen och jag satte mig här framför datorn för att blogga lite och kolla mail. Hör då något som knarrar och tänkte att det kanske var nån som stod och drog så en dörr rörde sig lite. Men nej...Gick upp för att kolla och ser då hur Ronja snabbt stänger sin sovrumsdörr. Jag går dit och öppnar den och tittar på henne, hon tittar tillbaka och hennes blick säger ooops hon såg mig, varpå Ronja vänder tvärt och springer till sängen och lägger sig. Jag sa i lugn ton, Ronja du ska ju sova?! som svar får jag ett Jaaaaa som typ just det, skulle bara kolla läget ehm, var inte meningen att ni skulle upptäcka mig hehe... Satte mig hos henne och hon sov två minuter senare. Men gud vad jag har skrattat nu, så kul det såg ut!!!

Nu mumsar jag choklad och njuter av lite lugn. Infinner sig inte många minuter på dagarna så jag tackar för varje sekund!!

Nu har jag nattat Embla, Ronja och farmor. Sitter med en skål youghurt och en stor latte och njuter av ett tyst hem! Får se vad eftermiddagen bjuder på men eventuellt blir det en tur till bergvik, eventuellt bara lekplatsen. Något måste det bli iaf.

Ska dessutom en sväng till Icanära och hämta ett paket från Discshop som ligger och väntar...Kanske kan vi införa en ny favorit i huset. Lotta istället för Pippi, iallafall ibland?!

Här har vi haft en tung morgon. Ronja är överspeedad och jättesur på Embla för att hon ens finns. Som tur är tar hon ut det på mig istället för på Embla. Hon vägrade äta frukost och fick inte i sig nåt, vad jag än gav henne. Ska såklart bara ha pippi...

Embla fick megakolik för en dryg timme sen och jag fick precis ner henne i sin säng, får se om det håller. Räknar inte med nåt.

När Embla skriker och jag är ensam med barnen, tar Ronja sin chans att göra allt hon inte får eller ska. Hon vet att jag inte kan stoppa henne så hon lever rövare och jag blir mer och mer irriterad...Nu sitter vi i varsitt hörn i soffan och tittar på Pippi. Farmor kommer hit om en dryg timme och jag längtar, jag är helt slut och gråtfärdig efter bara ett par timmar idag. Typiskt en dag då Rickard ska vara borta länge, de har nån grej efter jobbet, men han skulle komma hem till nattningen. Bra ifall det frotsätter såhär hela dagen.

Tänkte passa på att förbereda middagen när barnens farmor är här, så jag slipper böka sen. Ingen anig om vad det blir idag, men nåt enkelt och smidigt iaf. Fisk förmodligen.

Nu Kaffe, trots att det blivit kallt.

Har haft en kanondag idag!

Embla var i full gång hela förmiddagen och vi kan ju verkligen säga att den tjejen har energi. Hon vill så himla mycket och ger sig själva F** på att klara det mesta, även om det inte alltid lyckas. Hon hängde på min mage och tittade på världen genom babybjörn medan jag hängde tvätt och sorterade och fixade. Fick inte städat så mycket som jag ville, men fick gjort en massa annat.

Strax efter tolv var det en megatrött tjej som tvärsomnade efter bara en minut i min famn. Strax därpå ringde Malin på dörren och från den stunden, fram tills Rickard och Ronja kom vid 4, var snacket i full gång. Kan ju säga att både Malin och jag själv, är rätt bra på att pladdra när andan faller på och rätt sällskap är närvarande. Efter ett par koppar kaffe och några kanelbullar vaknade Embla. Klockan hade hunnit bli efter två och vi insåg att tiden går rätt snabbt.





Embla var megasocial och satt och njöt hos Malin jättelänge, bra träning för mig att försöka gå undan ibland. Och Malin älskade det. Embla skrattade sen hela eftermiddag och Ronja också för den delen.

Malin hade med sig en present till Ronja, en stor låda fylld med Kapplastavar, att bygga med. Uppskattades galet mycket kan jag ju säga. Kul att få nåt som man inte så ofta får, de flesta köper mjukisdjur eller kläder, vilket naturligtvis är jättekul också, men det är kul när nån kommer mer nåt oväntat!

Till mat idag blev det falukorv/potatisbullar, makaroner, broccoli och tillbehör. Malin stannade på middag och satt sen med Ronja och tittade på Pippi! Tackar Malin för en kanonfin dag som jag hoppas vi kan göra om snarast!

Nu sover två av två barn. Embla tvärdäckade efter att vi badat och skrikit lite. Får se hur resten av kvällen ser ut. Börjar bli lite tungt med Ronjas extremt dåliga sovvanor. Vet inte vad vi ska göra om det inte vänder snart.



Glöm inte prenumerera på mig på bloglovin

Utanför fönstret är det en otroligt fin men jättekall höstmorgon. Frosten ligger tät trots att solen varit uppe några timmar. Det var en mysig kylig promenad vi gjorde till dagis för en timme sen. Nu har Embla somnat, nymatad och nöjd, jag sitter med min vanliga frukost och njuter av att ha städat en massa redan.


utsikten från köksfönstret. Ett frosttäckt tack och underbar höstnatur

Ronja ska vara långdag på dagis idag och Rickard hämtar vid 4 tiden. Embla och jag blir hemma och myser hela dagen, Malin kommer hit och fikar på bullar och kaffe.

Behöver komma ikapp här hemma med tvätt och städning så kände att det var bättre att hon kom hit än att vi sågs på stan, sparar ju lite pengar också!

Lever fortfarande på energin från igår! Ronja ville bara ha clementin till frukost så det fick bli så idag. Båda ungarna har haft en förkyld natt men var väldigt glada och pigga trots detta idag!


mysEmblan sover så sött

Idag har verkligen varit bästa dagen på väldigt länge. För första gången på länge känner jag att jag hör hemma någonstans.

Vi började dagen med Ikea och där fick vi köpt lite smått och gott, massa saker vi behövde och en kanonbra hylla till Barnrummet som kommer komma väl till pass där. Allt flöt på imorse och när vi var på Ikea så tiden räckte till för en gångsskull.

Efter Ikea behövdes det handlas mat, så jag traskade över till bergvik med två sovande barn i vagnen, medan Rickard packade in Ikeagrejorna i bilen och körde över till Bergvik. Handlade hem massa nödvändigt på Coop och begav oss sedan med en Gallskrikande Ronja i bilen, hemåt.

Rickard sprang upp i lägenheten och packade in alla kylgrejor, hämtade vad vi skulle ha med oss till Erica och Pelle, för vi skulle nämligen direkt dit.

Väl framme, möttes vi av en glad Erica och en nyvaken Benjamin. Kändes kanon redan då. På schemat stod rullning av vaxljus, fingerfärgsmålning och soppätning.
Ungarna lekte för fullt hela eftermiddagen och vi hade jättemysigt allihop. Jag kände mig välkommen och som att de tog in oss i sin redan sammansvetsade grupp. Kan inte beskriva känslan faktiskt, men jag känner mig så glad ikväll och det är längesen jag hade en så bra känsla i magen.

Ungarna hade som sagt jättekul och fingerfärgsmålningen bjöd på mycket kladd och mycket skratt. Var bara att häva in ungarna en efter en i duschen efteråt



Efter det förra inlägget jag skrev, angående vänner, fick jag nog en insikt om hur mycket jag behöver en socialkontakt igen och att min kropp och mitt sinne hungrar efter vänskap och att få prata av sig med folk som bryr sig och lyssnar och förstår vad jag patar om. Tackar Erica för att hon tar in mig och låter mig vara en del av hennes vänkrets. att hon bjuder in mig och tar med mig och familjen i saker vi annars gått miste om.

Nu sover båda barnen efter en lång, men härlig dag. Rickard och jag sitter framför tvn med ostar och gottis och bara njuter. Imorgon väntar en ny vecka och då blir det nya utmaningar. Jag ser fram emot mycket lek, mycket bus och massa härligheter.

Ronja ska vara långdag på dagis imorgon och på mitt schema står Lunch med Malin. Sen blir det nog vila resten av dagen. Man får ju passa på. Ska försöka städa och få fram alla saker vi köpt idag, och se vad vi glömt!

Nu, mys med min älskade!!!






Härliga bilder på världens kladdigaste men sötaste tjej! Blir eventuellt nåt mer imorgon från dagen!

FrökenM skrev igår något som jag länge tänkt på. Detta fick mig att börja tänka och nu har jag nog kommit så långt att jag kan skriva ut det här.

Hon frågade sig själv och oss läsare om det är så att man ibland behöver "rensa" i sin vänkrets? Att allteftersom man utvecklas och växer som människa, och livssituationen förändras, behöver man ibland byta ut vänner som inte längre ger något utan kanske har blivit till energitjuvar.

Jag känner igen mig i hennes tankar. När jag flyttade till Karlstad, var jag 18 år, jag hade precis tagit studenten och var nyfiken på livet. Jag hade en väldigt stor vänkrets nere i Lund och en stor i Ängelholm. Precis runt flytten var jag osäker på om jag verkligen gjorde rätt som lämnade allt bakom mig. Det gick snabbt att hitta nya vänner när jag väl kommit hit. Jag var med varje dag på nollningen och slängde mig in i alla nya projekt. Älskade studentlivet och ville bara ha mer.

När jag kom hem på kvällarna, gick mycket av tiden åt till att hålla kvar mina gamla vänner hemifrån skåne. Detta tog otroligt mycket kraft. Jag åkte rätt ofta ner till skåne och försökte på så få dagar som möjligt hinna med så många olika vänner som jag bara kunde. Jag var rädd att de skulle se mig som en dålig kompis om jag inte gjorde allt jag kunde.

Några gånger kom folk för att hälsa på mig i Karlstad. Många pratade om att de skulle komma, men har fortfarande inte varit här. Ibland undrade jag varför jag fortfarande ansträngde mig när det ofta inte var ömsesidigt. Jag lärde mig se vilka som verkligen stod för sitt ord och kom för att hälsa på. Det är några stycken som kommit rätt många gånger och som jag märker intresserar sig för mitt liv, som faktiskt är här.

När jag blev gravid, blev det svårare. Jag var ung, Rickard och jag hade inte varit tillsammans så länge, men framförallt, var ett barn och en graviditet, så långt ifrån den vardag jag tidigare haft. Både gällande Karlstad och skåne. Detta gjorde, att folk sållade bort mig. Jag tog väldigt illa vid mig då det var många av dom jag verkligen höll av, som totalt vände mig ryggen. Jag blev väldigt ensam och det har fortfarande inte förändrats.

När jag blev gravid blev jag sjukskriven från studierna, då min foglossning och alla förvärkar, krävde att jag vilade. Såklart, gjorde då detta att kontakten med mina vänner från skolan försvann. Mitt liv kretsade kring Rickard, barnet och hemmet.

När Ronja föddes var jag väldigt ensam. Alla nere i skåne höll ett visst avstånd som jag faktiskt aldrig har förstått. Folk hörde inte av sig, även om jag tyckte att jag fortfarande gjorde det.
Vänkretsen sållades alltså ner nästan automatiskt.

Jag vet att många ser ner på mig och verkligen inte förstår mitt val av livssituation. Det är okej att de gör det. Men jag vill gärna att de ska försöka förstå. Jag lever inte som de flesta andra i min ålder. Jag har en fast punkt och kan inte åka runt och hälsa på folk överallt i Sverige. Däremot, är vårt hem alltid öppet för våra vänner/kompisar. Vi älskar att ha folk på besök och barnen älskar den sociala delen av vårt liv.

Det var tungt, att se folk planera saker, tillställningar, middagar, spelkvällar, fester, filmkvällar, men aldrig inkludera oss. Som om vi bara hade försvunnit.

Nu, är det två år sen jag var gravid med Ronja och jag har fortfarande inte upprättat någon egentligen vänskapskrets. Jag har några stycken som jag träffar ibland, som också har barn. Jag har turen att få lära känna några helt underbara tjejer, varav nån bjudit in mig i sin vänkrets och tror att jag kommer trivas fint där.

Fortfarande när vi är nere i skåne, gör jag mig till och går långt för att träffa så många som möjligt av mina gamla vänner och för att försöka visa att jag fortfarande är jag. Fortfarande pratar folk om att de ska komma hit och hälsa på. Idag tar jag det med en nypa salt eftersom ingen av dom som pratar om det, någonsin har försökt.

Jag tror att det är nyttigt att sålla bland vänner. Vänskap måste vara en ömsesidig relation där man ger och tar lika mycket.  Kompisskap och bekantskap däremot, är en helt annan grej och inget jag går in på här.

Vissa av mina gamla vänner, är fortfarande som mina bästa vänner. Det kvittar om vi ses en gång om året, vi är lika tighta ändå. Det är dom vännerna som räknas och som man kommer ha kvar resten av livet.

av mig att inte skriva på en hel lång dag. Men här har varit fullt upp sen vi vaknade imorse.

Båda ungarna är snoriga men har ändå varit på okej humör, från och till iaf. Ronja var hela morgonen på sitt sämsta humör, med massa trots och gnäll. Vi kände väl att det inte var nån jättebra idé att ha med henne i kyrkan på dopet, så lämnade henne hos farmor, dit vi ändå skulle efteråt.

Dopet gick snabbt, som det nästan alltid gör och det var fint och mysigt. Tycker det kan bli lite jobbigt med alla böner och sådär när man själv inte är ett dugg troende. Men fin sång och härlig stämning iaf.

Sen bar det av till farmor och P-e för lek med kusin Linus som var där. Linus är bara 10 dagar äldre än Ronja så de leker ju så det står härliga till. Han är otroligt mysig och charmig, en riktig höjdarekille!!!
Lekte en massa hela eftermiddagen.

Embla har haft en jäättejobbig eftermiddag och har en jobbig kväll. Förkylningen har satt sig massa i magen och gör koliken värre så hon har skrikit till och från sen klockan 3. Jättejobbigt och vi förbereder oss här på en tuff natt.

Vi körde hem från Karlskoga i samband med att Ronja skulle sova, och hon tvärdäckade efter 5 minuter i bilen, tur det! Embla sov hela vägen hem, men vaknade i garaget och ligger nu i pappas famn, sovandes, men otroligt orolig.

Här ska jag titta på P.S I love you. En film jag länge tänkt se, men aldrig fått tummen ur, nu går den på tv ikväll. Får väl se om jag orkar hela, blir ju massa reklampauser hela tiden.

Lägger upp en härlig film på Linus, Ronja och Farmor/Maggan!

Här flög kvällen förbi och vi har inte gjort nåt angående kläder för morgondagen. Tänkte att jag kunde fixa det imorgonbitti istället. Det är lättare, när det är ljust och man fått sova nån timme. Nu sover två barn. Vi sitter i soffan med mums och tittar på Criminal minds. Tänkte nog snart gå in i sängen och hoppas att Embla sover vidare. Har haft en riktigt mysig kväll med henne. Hon har haft samma sovrutiner på dagarna, nu i nästan en vecka, jätteskönt, nu ska bara nätterna bli lite mer fasta också, och hon ska äta lite bättre, men annars börjar det funka med tider nu.

Har gjort en ny sats müsli ikväll också, gjorde en stor sats och hade i massa gott, så nu står den i köket och väntar på att bli upphälld, Så det blir mumsig frukost imorgon. Tror stenhårt på att min frukost håller igång magen, bara bra fibrer, och lite Latte!

Nu sänker sig kvällen över oss, äntligen!!!! Fick lite vila i eftermiddags när Rickard kom hem. Han tog båda ungarna och gick och handlade. Försöker träna på att vara ifrån Embla, den här gången i en timme(!) Galet för mig att vara ifrån henne så länge, men jag fick mig en liten tupplur och det var det bästa på väldigt länge.

Ställde mig sen i köket och drog igång maten. Nötfärsbiffar med fetaost i gräddsås och pasta till. Musikalen Hair strömmade ur datahögtalaren och Ronja och jag dansade loss till tusen.

Imorgon ska vi på dop i Karlskoga, något vi vetat ett par veckor men jag kom inte på förrän nu ikväll, att vi inte tänkt på några kläder...Illa, så det blir att stryka och fixa ikväll. Har även lite småångest över att ha ungarna med i kyrkan. Nåt nytt ju!! Hoppas bara att dom är lugna och inte stojjar runt!

Nu blir det lite småstäd och fredagsmys innan vi tar tag i kläderna!


Embla är fortfarande gladare i handen och fingrarna än nappen, men något måste alltid vara i munnen, annars går det inte!

Tyckte Ronja att hennes golvpussel passade på fötterna




Behöver jag säga att nappen är omöjlig att få ur hennes mun för tillfället...?

Oh, måste bara skriva av mig lite irritation över ungarna. Jag älskar dem, som ni redan vet, över allt annat i hela universum, men jäklar vad trött man blir ibland. Började med att Ronja trampade på Emblas huvud och sen småflinade. Embla blev störtledsen såklart men var okej, Därpå blev Ronja såklart ledsen när jag sa till henne...

Sen var det lunchdags och Ronja satt i sin stol och åt, Embla i babysittern på golvet och jag plockade ur diskmaskinen. So far so good...Tills Ronja tycker at hon ska se hur jag reagerar på olika saker och kallar på mig, tar upp sin tallrik och tittar mig rakt i ögonen och slänger tallriken, som var full med mat, hårt ner i golvet. Där tog mitt tålamod slut kan jag ju säga. Men istället för att skrika på henne, som det känns som jag alltid gör, hämtade jag papper torkade av henne lyfte upp henne och in i hennes säng och säger att hon ska sova. Sätter på hennes vanliga musik, och säger att jag snart är tillbaka. Går och hämtar Embla, ger henne hennes droppar och sätter mig i Ronjas rum med henne. Ett helt nytt experiment att försöka få båda att somna samtidigt. Ronja bökar runt som en gris i sin säng och är riktigt riktigt trotsig.

Blir såklart skrikfest men jag är stenhård med att Ronja ska sova. Naturligtvis börjar Embla gallskrika mitt i allt och jag tänker att, jaha nu är det ju lätt kört, men nejnej, När Embla skriker, somnar Ronja...Snacka om att koliken har påverkat henne med.

Så jag går ut i vardagsrummet med en Embla som verkligen gallskriker, hon håller på i 25 minuter, och jag vet att hon är hungrig men hon vill inte ta bröstet så efter en lååång stund, tar jag på amningsnappen och då tar hon tag. Suger i 10 minuter sen sover hon också. Helt galet.

Jag är helt utslagen i soffan men vågar inte tro att det är sant så kan inte riktigt slappna av. Sitter med ett stort glas Sprite och moffar i mig sista chokladen från gårdagen. 

Tänker på att Ronja iaf sover en timme till, sen är det bara ett par timmar tills Rickard kommer hem. Därefter- HELG!!!!

Ett tips nu när det rätt snart är jul och kanske en del födelsedagar (min bland andra) är inredningsgrejor från Rice. Fullkomligt älskar alla deras grejor och det är verkligen perfekt för en barnfamilj med massa härliga glada grejor.

Små färgklickar kan göra sån otrolig förändring i vardagen och jag använder nästan alltid Riceformar när jag tex bakar muffins. Bara det är så himla härligt och man blir lite gladare.

Tycker det är så kul när man ha folk hemma, speciellt ungar att de kan få fina grejor att fika på. Har man då massa olika färger kan man dessutom hålla isär vems som är vems.

Finns jättefina bakbunkar och förvaringsbunkar som jag är sugen på. Samt galet fina Mattor och olika köksattiraljer!



Tips från Coachen bara:P

Riktigt jobbig morgon idag. Embla vaknade tolv inatt och var hungrig, sen somnade hon om strax innan ett, bara för att vakna typ en timme senare och gallskrika. Var alldeles för trött vid den tiden så la henne vid bröstet, vilket funkade. Där låg hon sen till klockan fyra, bara med ett par korta avbrott. Sov sen till fem utan bröst men klockan fem ville hon ha det igen så la henne på andra sidan och gav henne igen. Sämsta möjliga tröst i nuläget. Men jag orkar inte med mer skrik, är så trött i huvudet och öronen så vill hon snutta, fine!

Med andra ord är jag lite trött idag. Fortfarande snorig och med en gnutta ont i halsen. Ronja har under natten blivit rätt snorig också, så blir väl en sån helg.

Veckorna går snabbt nu, Idag är Embla 14 veckor, helt galet. Det är bara några få veckor kvar till vintertid och 11 veckor till julafton. Så var det året slut liksom.

Ronja har varit i nappskålen och tycker absolut inte det räcker med en napp åt gången, just nu sitter hon med fyra stycken och när en blir för blöt och kladdig, tar hon en ny. I nuläget använder hon napparna att bita på också, pga jobbiga hörntänder. Byter såklart ut napparna när det behövs men tycker det är bättre att hon biter på dem än på inredningen och böcker som hon gör annars. Att ge henne bitleksaker funkar inte, hon gillar inte dom.

Hoppas på att få hem Rickard riktigt fredagstidigt också, så vi kan starta fredagsmyset direkt!

Vet inte om det här publiceras ikvälll eller imorgon, blogg.se verkar ha problem med att publicera mina inlägg, men iaf.

Fick ett wakeupcall innan när jag skulle gå ner till jourbutiken utanför garaget, för att handla lite dricka. Insåg när jag började plocka med mig vad jag skulle ha, att jag inte varit helt själv utan nåt av barnen sen innan Embla föddes. Fick jätteångest och det kändes riktigt jobbigt att gå iväg. När jag kom ner i garaget ringde jag direkt till Kalle, bara för att ha nån att prata med så tiden skulle gå fortare.

Han konstaterade rätt snabbt att det nog är dags för mig att komma ut lite och försöka tänka på mig själv ibland. Erkänner att jag behöver komma bort, men samtidigt, kommer det där mammasamvetet bitande och jag undrar hur jag ska kunna vara borta någonsin...

Har iaf bestämt att jag ska börja träna nu snart, så fort Erica får klartecken från sin barnmorska, eftersom hon fick barn för en månad sen...
Längtar efter att komma igång ordentligt. Promenader i all ära, men när det är ruskväder, är det rätt skönt att kunna träna inne.

Här har Emblabemblan precis somnat (får se om det håller) och lyxfällan rullar på tv. Jag är megasnorig så går nog och lägger mig snart och hoppas på iaf 3 timmars sömn i sträck, kan klara mig med 2.5 om det kniper...


sjukt härlig bild på Ronja, när hon var typ 4 månader, min goding!!

Verkar som om vädret inte ska bli nåt kul imorgon så tror vi stannar hemma större delen av dagen. Leker, tittar Pippi, myser och stojjar. Får se vilket humör Ronja är på också. Tänker absolut klämma in en tur till lekplatsen. Är det nån som vill komma hit och mysa är ni hjärtligt välkomna och jag kan lova kanelbullar och kaffe!

Såg på lyxfällan nyss att de "lånat" sina barns sparpengar för att kunna betala räkningar. Detta pga alla deras krediter och liknande. Kan absolut tycka att det är fel att ta barnens pengar pga deras problem med att ta blankolån gång på gång. Däremot, kan jag förstå att om man inte har pengar för dagen, eller till räkningar och mat eller något alls, är det då inte bättre att ta från barnens konton, så att pengarna iaf går till något viktigt? Sitter man i en jobbig sits, man kanske har förlorat jobbet och sitter med en jättelåg a-kassa och har svårt att få nytt jobb och man har en rad olika räkningar och ett par barn, gör man då inte det bästa för att barnen ska gå smärtfritt igenom den situationen och slippa märka att man vänder och vrider på slantarna. Givetvis beror det också på hur gamla barnen är. Men har man småbarn, vad är då bäst egentligen? Att nästintill gå i personlig konkurs och därmed dra in barnen i något otroligt jobbigt, eller att ta pengar som är avsedda för barnen, för att slippa att kanske ta lån med extrema räntor?

Trots starten på dagen med världens(!) trots och bråk med Ronja, blev dagen rätt fin! Lämnade på dagis och vankade sedan mot stan, med en vaken söt Embla i vagnen, för att möta upp Erica. Innan vi sågs, passade jag på att köpa present till C. Blev nymalt jättefint och gott kaffe från Kardemumma och en ask med mumsiga mörka praliner, behöver jag säga att det var uppskattat?

Hade en otroligt mysigt frukost och fikastund med Erica och vi unnade oss lite extra idag. Satt och pratade om allt egentligen. Sitter i samma sits med två små i nästan exakt samma ålder, B är född en vecka innan Ronja och K två månader efter Embla.

Jätteskönt att få spy ur sig lite av det som ofta är svårt att prata om. Med henne blir det väldigt enkelt! Gick sen en vända på stan och köpte ett par vantar till Embla på polarn o pyret. behövs då hon alltid ska ha händerna utanför vagnen. Under tiden vi hade fikat, kom solen fram och alla elaka regnmoln som legat tunga hela morgonen var borta!

Vankade långsamt bort för att hämta Ronja som dels fått en beundrare på dagis. Som hon tydligen inte alls var nöjd med (puttar bort honom när han vill pussas och klappa på henne), och dels hade hon idag blivit ett av de stora barnen då hon inte längre sover i vagnen på dagis utan med alla stora barn på madrass i ett annat rum! Stolt mamma som på måndag tar hem enkelvagnen!

Efter dagis vankade vi den korta biten till C&C för födelsedasfika och lek! Jättemysigt som alltid och mumsig tårta! Ronja är otroligt trotsig nu och man får bråka en del med henne, jättetrist och i nuläget slänger hon sig på golvet och skriker och sparkar med händer och fötter bara man säger nej!

Blev en riktig latdag med hämtmat och nu nattar Rickard Ronja medan jag bloggar och ammar.

Har lite svårt att komma på ideer angående morgondagen då jag har båda barnen, men det löser sig nog. Hoppas på fint väder bara!!

Usch för vädret idag. Det är så trist. Man ser inte långt utanför fönstret för alla regnmoln. Här i huet är vi alla lite snuviga idag, antar att det är hösten som gör sitt.

Skulle egentligen över till Erica idag men det är en bra promenad och jag vill inte gå så mycket i regnvädret med Embla om hon nu är lite krasslig. Så vi bestämde att vi ses på stan istället, kan ju ta bussen in! Dessutom är det en present som ska införskaffas.

Efter jag hämtat Ronja idag, ska vi över till C&C och ungarna, på tårta och lek. Blir en bra eftermiddag, kanske blir hämtmat ikväll, vem vet?!

Igår hade Embla jättemycket kolik, men när hon väl lugnat sig, strax innan nio, somnade hon och sov sen till tre inatt. med några små napptapp och sådär. Rickard skulle sitta och spela lite på datorn så han satt kvar i vardagsrummet med henne rätt länge så att jag kunde få sova lite extra. Efter ett tag vaknade jag, och undrade var han var och vad klockan var, ingen koll...Såg inte honom sitta i soffan heller, så gick ut, tänkte att han kanske var inne hos Ronja och att han somnat där. Problemet var att där var tända ljus i vardagsrummet så blev lite nervös.
Fann honom sovandes i soffan med lurarna på öronen....Ibland är det bra att man är lättväckt. Tänk om jag inte vaknat och han verkligen sovit där ute, tänk på alla tända ljus...Usch. Efter att Embla ätit vid tre, var hon jätteorolig och ville inte somna om, så vi låg och myste och hon snörvlade resten av natten.

Ronja verkar vara på helt fel sida idag, ingen har lust att hyra en 20 månaders med extrem trots och jättehumör?!

Tack för all fin respons på gårdagens inlägg!

Återkommer till det jag skrev om igår, om föräldraskap.

Som jag skrev, så har jag aldrig någonsin strävat efter att vara en "perfekt" mamma. Jag vill hellre, som Tessan så bra uttryckte det, vara en riktig mamma. Problemet för mig är, att jag ofta får pikar, dels för att jag är ung, inte har någon utbildning, eller fast jobb, eller "tillräckligt" med erfarenhet av livet. Detta gör att jag blir otroligt osäker i min roll som mamma och som människa. Har svårt att lära känna nya människor för jag är rädd att de dömer mig direkt, så som så många andra tidigare gjort.

Har jättesvårt att anpassa på mig på ställen som öppna förskolan, eftersom en stor mariotet av alla föräldrar där, är lite äldre och tycker det är vansinnigt att inte skaffa barn innan man är 35 och har rest, jobbat länge, utbildat sig, festat klart, och gjort allt som man enligt dem inte kan göra när man skaffat barn. Jag respekterar deras val att göra allt detta innan barnen kommer in i bilden. Frågan är, om de accepterar och respekterar mitt val att skaffa barn vid 20 för att jag tycker jag har hela livet på mig att utbilda mig, jobba, resa (det är, tro det eller ej, möjligt med barn!!!), festa och ja vad som helst. Jag ser inte barnen som ett hinder, utan som en möjlighet till ännu mer kärlek och lycka i alla de stunderna.

Att jag har möjlighet att utbilda mig samtidigt som jag kan vara hemma med barnen, att de får chansen att se att man kan lyckas trots att man går mot strömmen. Det är väl jätteviktigt? För mig är det fullt möjligt att resa med barnen. Vi vill jättegärna åka ut och resa runt en längre period i asien, som så många av mina jämnåriga gör nu. Enda skillnaden för oss är att vi kanske får välja lite bekvämare ressätt i vissa situationer, kanske lite dyrare boende i vissa, för att det ska vara så bra som möjligt för barnen. Men fatta vilken grej att åka runt och se så mycket saker när man är typ 5 år. Wow va häftigt liksom!

Jag intalar mig att jag kommer ha otroligt mycket mer ork för mina barn när de är lite äldre, än vad nån som skaffar barn i slutet av 30-årsåldern kommer ha. Drar naturligtvis inte alla över en gräns, men det är vad jag tror. Jag kommer om det inte händer något oförutsägbart, förmodligen ha turen att få barnbarn och uppleva dessa under hela deras uppväxt, kanske till och med har det så bra som mina morföräldrar och min farmor, som nu får uppleva sina barnbarnsbarn...

Jag hade, innan vi skaffade barn, festat i många år, alldeles för många för någon så ung, jag var så otroligt trött på allt detta festande och var rätt nöjd som det var. Visst kan det vara kul att gå ut nån gång då och då, men just nu blir jag alldeles för trött på kvällarna och alldeles för bakis dagen efter för att kunna tycka att det är värt att leva kvar i "fest"kulturen som jag tidigare var en del av. Väljer självklart mysiga hemmakvällar framför tvn, nån film, eller spel, framför en kväll på krogen.

Jag kan inte säga att jag förespråkar alldeles för unga föräldrar. Tycker absolut att man ska ha prövat på att leva innan man skaffar barn, att man ska ha lärt sig ta ansvar för sig själv och se vad olika händelser skapar för konsekvenser. Att en 15 åring skaffar barn medvetet, alltså verkligen försöker bli gravid. Det tycker jag är att gå över gränsen, mycket för att jag själv slutade vara barn alldeles för tidigt. Önskar att jag sparat barndomen och inte försökt bli vuxen förrän iaf i gymnasiet.

Förstår ni hur jag tänker?

Försöker stressa ner här hemma. Svårt då det händer nåt hela tiden så man måste upp och fixa.
Fikan på stan var jättemysig och det var verkligen kul att träffa både Sofia och Vera. Märkligt när man har haft kontakt via bloggar och facebook, så man vet en del om varadnra men aldrig har setts! Det får vi göra om hoppas jag.

Blev lite småinköp också, strumpor till ronja och vantar till henne. Lite klämmor till mig, nya fina cupcakeformar och ett par blockljus.

Fick hem någon annans barn idag känns det som. Ronja är tvär och sur och beter sig inte alls speciellt roligt idag så har verkligen ingen lust att leka med henne.

Embla sov nästan hela tiden på stan, var vaken första timmen och lekte och pratade och åt lite sen tvärsomnade hon.

Funderar på vad man ska laga för mat. Något med köttfärs och fetaost, antingen en paj, men det tar ju en stund, eller så gör jag biffar med fetaost. Nån som har nåt kul recept?

Har bestämt med dagis att vi ska ha lite nya tider för Ronja. I måndags var hon ju där 9-16 och det var kanon. Tyvärr kan man ju inte ha henne där de tiderna alla dagar, men iaf en dag i veckan ska hon få gå heldag. Sen lämnar jag henne halvtio onsdag och torsdag och hämtar halv två istället. Känns bra och kan vara kul att pröva iaf. Skulle dessutom betyda att det kan funka med babysimmet...



två små på väg till dagis imorse. Så fina ihop, även om bilden blev dålig!!!

Ronja är för härlig ibland. Vi har alltid massa mystid ensamma på morgonen när Rickard gått, eftersom Embla sover kvar ett tag. Så nu idag, satt hon i mitt knä med ansiktet mot mig. Hon konstaterade som hon gjort många gånger för att mamma har bröst och att Embla äter där. Hon vet att hon själv också har bröst och är helt klar över att alla har det. Men nu undrar hon ju varför Embla får äta där medan hon själv aldrig gör det. Så nu tog hon ut nappen, lutade sig mot mitt bröst, satte munnen utanpå klänningen och väntade på att nåt skulle hända. Så söt!!! När inget hände tittade hon på mig med ledsna ögon och sa Ronja böst. Så sa jag att det inte går för att hon är lite för stor för det nu. Och vilken besviken min jag fick...Stackars liten!

Jag har en lite låg morgon idag. Tänker på min kära farbror, som gick bort i förra veckan. Saknar och minns alla fina stunder vi hade! Han försvann hastigt och ingen kunde ana att det skulle bli som det blev. Ska försöka rycka upp mig, han hade inte velat att vi skulle deppa.

Idag blir det fika med Sofia och lilla Vera, det blev ju aldrig av i måndags. Ska bli väldigt mysigt, ser fram emot det!
Lämnar på dagis klockan 10 idag eftersom Ronja var kvar längre i måndags, Tänkte nog försöka hinna med en sväng på lekplatsen innan, får se vad vi hinner och hur mycket ungarna samarbetar idag.


Ronja i somras med sin mormors vovve som är den finaste i hela världen. Det tycker Ronja också!!!

Ja usch va ont jag har i magen och hjälp vad svullen den är. Har varit laktosintolerant sen i början av gymnasiet och pga det ätit Lactrase när jag vetat att jag ska äta nåt med laktos i. Sista halvåret, har jag blivit mycket mer tolerant och har klarat av att få i mig en del mjölk. Jätteskönt tycker jag eftersom lactrasetabletter inte är helt gratis och jag är bra på att glömma dem hemma. Nu verkar dock den lyckan vara över. Har druckit lite mjölk idag och har kanonsvullen mage. Ser ut ungefär som jag gjorde några dagar efter förlossningen, då snackar vi megamage fortfarande. Otroligt osexigt och obekvämt. Tur att man inte ska nånstans ikväll.

Trots mjölkmagen kan jag naturligtvis inte låta bli att småäta kanelbullar. Det blev drygt 60 stycken som ska ätas under hösten. Lär väl ta slut på en månad så sen får jag baka nya!

Köket är röjt nu också och Ronja sover. Embla sover också, iaf en stund. Får se...Måste börja få ordning på hennes sömntider, men vet inte hur vi ska lyckas när hon har såna problem med magen. Nu har hon börjar bli alldeles för nyfiken också så hon har inte tid att äta. Äter kanske intensivt i 2-3 minuter, sen tar hon pauser var 15:e sekund, vilket ju betyder att hon inte får i sig nåt typ. Så nu vill hon ha mat varannan timme istället, funkar inte!!!

Rickard har lagt upp en massa fina filmer på tjejerna från i somras så tänkte dela med mig av nån i det här inlägget och i några av dom kommande!

Vet att jag är en dag sent, men igår orkade jag helt enkelt inte, så blir dubbelt upp idag! Tänkte göra ett megabak, så hoppas degen jäser fint! Vi har haft en fin dag idag, verkligen, längesen faktiskt! som ni kanske förstod blev det ändrade planer och vi har inte varit i tingsrätten idag. Får se när det blir istället. Nu kan jag lägga upp filmer på bloggen och kör därför in en jättesöt där man ser hur söt Ronja är med sin lillasyster. Här tittar hon på pippi och tar hand om Embla samtidigt! Så fina så! Rickard kom hem tidigt idag eftersom han inte hade nån lunch med sig till jobbet. Det blir kassler här ikväll, med ris och nån kall sås. Mumsigt då jag känner att jag behöver lite salt. Till efterrätt blir det naturligtvis nybakta bullar och senare ikväll kanske lite chips, är inne i en gottisperiod nu. Jätteilla, men jättegott!!!

Jag har aldrig någonsin velat vara en "perfekt" mamma. Vad betyder det egentligen att vara det? Det jag menar när jag säger det är, nån som alltid är glad och go och har jätteväluppfostrade barn som bara gör vad dom får, men får leka massa ändå perfekt städat hem och var sak på sin plats, kommer i tid till alla grejor och så vidare och så vidare...Ja listan kan göras lång.

Jag vill vara en mamma som lyssna på sina barn, kan bli skitförbannad ibland, för att snabbt bli glad igen och mysa och pussas. En mamma som är okej med att det är lite skit i hörnen, det mår väl ingen dåligt av(?), som inte planerar allt i minsta detalj utan tar det lite som det kommer. Att planera allt utifrån barnens "fasta tider" Är ju jättetrist i längden. Klart att man måste följa deras tider, men jag tycker inte att man måste befinna sig hemma på alla viktiga grejor, varför inte dra iväg och låta ungarna sova i vagnen eller nån annanstans där man befinner sig, ha med mat och låta dom äta där man är. Varför måste man alltid gå hem och göra allt detta hemma. Blir ju väldigt svårt att hinna göra nåt alls när barnen är små.

Är det inte bättre att passa på och njuta av allt som barnen kan vara delaktiga i? Jag är väldigt medveten om att vi isolerat oss en del under vissa perioder, sen jag blev gravid med Ronja. Att jag har tagit avstånd från studentlivet, för att jag känner mig obekväm i så många av situationerna som uppstår där. Att ha gått från den som alltid är med och alltid är kvar längst och festar, till den som aldrig är med, och om man är med, är man nykter och går hem tidigt. Betyder det att jag har svikit och att jag är tråkig? Inte enligt mig. Jag väljer bara att prioritera andra saker med ungarna. Just nu är det viktigare att bygga ett hem där vi trivs, och då i sin tur kan bjuda hem folk till oss istället.

Jag är så trött på folk som inte kan visa sina brister. Som absolut inte kan låta något smutsa ner den yttre "perfekta" fasaden, medan det egentligen är kaos innanför. Varför inte vara ärlig och erkänna för sig själv och alla andra att det skiter sig ibland? Hur kan allt vara så fint och bra och härligt hela tiden, blir inte det tröttsamt? Usch det låter som jag smutskastar folk, vilket absolut inte är min mening.

Nu är det iaf lite lugn här hemma. Farmor kom hit trots våra ändrade planer och Ronja la genast beslag på henne. Inne i Ronjas rum nu och jag hoppas att det dom gör leder till att hon somnar..Embla tar en lur också, får se hur länge det håller?! Hon är inte så glad för att sova i sin egen säng tyvärr, men vi övar lite varje dag. Dock har hon fått sova i vår säng sista nätterna eftersom hon har så ont i magen.

Svar på Ericas kommentar på tidigare inlägg; Att ta bort Komjölk har jag redan gjort i en period, tog bort det i 10 dagar och det blev ingen skillnad så bvc sa att jag kunde börja vanligt igen. Jag vet att det är otroligt liten risk att hon är laktosintolerant, men det finns fortfarande en risk. Jag försöker bara eliminera alla möjliga orsaker. Vet inte hur mycket längre vi orkar med hennes smärtor. Svårt när man inte kan behandla utan bara lindra...

Läste den här artikeln igår och det var jätteskönt att höra nån annan berätta om hur man faktiskt mår och hur det faktiskt känns. Rickard var också otroligt nöjd när han läst den. Tips!

Just nu är jag argare än jag varit på väldigt länge. Att folk kan vara så dumma trodde jag inte. Ucsh!!!


Blir så arg så jag inte kan vara kvar hemma, vi flyr till lekplatsen utanför om nån undrar var vi är!
Finns på telefon

Det är väldigt fint ute idag, molnen har en rosa underton som också speglas på träden, träden som för övrigt är alldeles röda, gula och orangea av höst. Nu måste man väl ändå säga att hösten är här på riktigt?
Vet inte vad jag tycker om det riktigt. En del av mig vill fortsätta sommarens äventyr, men en annan del vill gärna gå vidare och utvecklas och se barnen växa.

Det går snabbt med dom nu. Kan inte riktigt fatta att det går så snabbt som det gör. Ronja pratar om allt nu, har ett ord på allt och är det något hon inte har koll på säger man bara vad ordet är och så härmar hon. Hon har börjat rimma en del av orden. Jättecharmigt. Hon sjunger en massa. Lille katt, Pippisången, lilla snigel, små grodorna, ja allt ni kan tänka dig. Det häftiga är, att hon faktiskt prickar tonerna!

Nu sitter en trött mamma med en trött Ronja i knät. Förmiddagen spenderas nog hemma trots allt, obegränsat med bompa/pippi och bara massa mys. Rickard kommer vid 11 och ska byta om lite och äta, sen beger vi oss tillsammans till stan.

Har tagit ett par jättefina bilder på Ronja här i soffan men funkar inte att lägga in på datorn, bjuder på en härlig bild på Embla från igår istället

Nu börjar lugnet infinna sig här. Har varit en lång dag och vi är alla trötta.

Förbereder oss nu inför morgondagen då det står Tingsrätten på schemat. Rickard ska dit och jag tar barnen. Inga ingående detaljer nu, kommer isåfall senare.

För övrigt funderar jag på vad jag ska hitta på med barnen på förmiddagen. Öppna förskolan lockar, men då måste man sticka dit rätt tidigt och det vore rätt skönt med en lång soft morgon hemma med barnen innan vi hittar på nåt. Har någon lust att göra nåt med oss på förmiddagen, eller vid 12/13 för del delen hör gärna av er.


Hittade lite gamla bilder på min mobil innan idag som jag la in på datorn


Ronja 12 timmar gammal


Embla 13 timmar gammal

Lika?

Kommer nog ett inlägg till ikväll. Följer mig med?

Idag är det riktig höst ute. Hemma har jag en Embla som tycker det är ointressant att låta mamma vila. Hon har sovit max en halvtimme i taget, eller så har hon sovit men jag har inte kunnat lägga mig just då, och så fort jag lagt mig, har hon vaknat.

Hon är jätteorolig så jag undrar vad det är i kroppen hennes som inte stämmer. Börjar fundera på om hon kan vara laktosintolerant. Jag är ju det själv men har sista tiden börjat kunna ta in lite mer laktos än tidigare, så jag har inte helt laktosfri kost, kan det vara det hon reagerear på? Kanske är det därför hennes magont aldrig släpper? Mjölkmage...

I övrigt har jag en lugn dag, gör verkligen inte nåt mer än jag måste, har bara tvättat en maskin med allt kräkigt från inatt. Ska försöka äta lite lunch nu och sen moffa lite choklad som jag köpte imorse.

Ronja fick stanna på dagis längre, så Rickard hämtar henne sen istället. Så har jag henne där kortare nån annan dag i veckan. Kände att det var nödvändigt idag och hon är ju lika glad, om inte gladare om hon får vara där länge.

Oj vad damen pruttar här bredvid...Kan inte förstå vad det är för fel...Nån som har några tips?


Hittade den här bilden, såhär såg jag ut när jag var gravid med Ronja. Här i vecka 19 kanske. Smal som en pinne förutom magen...Känns som hundra år sen.

är man inte såå kaxig. Gick och la mig tjugo i tio tillsammans med Embla som sov, oroligt, men hon sov iaf. Höll inte länge dock utan hon blev jättearg och ledsen och gallskrek, något i min kropp och huvud orkade verkligen inte. Förmodligen är det lite mycket på en gång för mig nu, så jag började storgråta och Rickard kom in och tog henne. Lyckades efter en stund slumra lite, med slumra menar jag, vakna var femte minut och titta mig omkring och sen blunda igen. Klockan 1 ville Embla ha mat, inget konstigt med det men hon lugnade sig aldrig efter det. Var jätteorolig och gråtig och märktes att hon hade jobbigt med magen. Tog henne och försökte hjälpa henne, inget funkade, hon småslumrade också men vaknade snabbt och var ledsen. Dessutom var hon märkligt snorig och tät i näsan så gav saltlösning. Rätt som det var kom det en massa bajs, så inget mer att göra än att gå upp och byta, skönt att hon fick ur sig det ju...

..Trodde jag ja. Kom tillbaka till sängen och tänkte att ja men hon är nog hungrig nu igen eftersom det kom ut så mycket. Hon låg och småsnuttade och var ledsen om vartannat. Sa till Rickard att gå in och lägga sig i Ronjas rum för Embla håller nog på hela natten. En kvart senare skrämde hon mig något så fruktansvärt. Ur henne kom det värsta kolikskrik jag nånsin hört, trodde att hon skulle gå i flera delar. Strax därefter började det forsa kräk ur henne, total fontänkaskad. Värsta jag sett nån gång. Samtidigt kom det lika mycket i blöjan. Så nu satt vi där nerkräkta till tusen både hon och jag, hon med en jätteblöja och dessutom var hon totalt utmattad stackarn. Fick dra upp henne och ta av de blöta kläderna, sen in på toa igen och byta blöja, krävdes två till innan hon bajsat klart...Fick tvätta hennes hår så gott jag kunde med en tvättlapp. Blir mer bad idag.

Gick och la oss sen igen och hon låg vid bröstet länge länge och bara myste, sen somnade hon efter kanske 40 minuter. Hade svårt att komma till ro och hon var fortfarande rätt orolig. Somnade halv fem ungefär...Får se hur den här dagen blir...

Tänkte att jag försöker ta mig in till stan för fikan med Sofia och vera, men att jag sen går hem och hoppas på att sova nån timme innan Ronja ska hämtas. Har en liten tanke om att fråga på dagis ifall hon kan stanna tills Rickard ska hem från jobbet så han kan hämta henne på vägen...Handlar om en och en halv timme extra typ. Får se hur vi gör.

Nu är det iaf dags för frukost för stora damen här hon vill ja youghurt!

Som jag har kommit fram till, är att jag verkligen behöver bloggen för att ventilera. Trots att en del av mig känner att det behövs en paus för att bearbeta och låta det som skett sjunka in, behöver jag skriva för att orka bearbeta.

En väldigt närstående har gått bort. Det gör alltid ont att förlora någon. Jag har lite svårt att inse att det faktiskt har hänt och jag tror att det därför är svårare att sörja. Även om jag sörjer otroligt mycket.

Vår helg utan Ronja blev alltså inte riktigt som vi förväntade oss eller som vi hade planerat. Hann med en myskväll i fredags och en skön morgon i lördags, sen kom chockbeskedet när vi var på stan. Satte oss på ett fik i stan och andades lite och försökte torka tårarna efter en stund. Sen tog vi en runda till på stan mest för att stänga av lite och handla mat. Köpte med oss färska kantareller hem och tog för en gångsskull bussen hem.

Hemma lät Rickard mig slappna av och det slutade med att vi alla tre somnade uppkrupna i soffan vid 2 på eftermiddagen. När vi vaknade några timmar senare lagade Rickard ljuvlig mat. Fläskfilé i gräddsås med kantareller och champinjoner, broccoli och färskpasta. Jag är så lycklig att jag fångat just honom, som tar hand om mig i de mest svåra situationer.

Resten av kvällen var rätt avslagen och sorgsen framför tvn, försökte slappna av och finna ett lugn. Embla hade en jobbig kväll också tyvärr så det blev inte så lugnt. Somnade sen alla tre i vår säng. Natten var som vanlligt orolig, den här gången lite värre än annars eftersom jag drömde en del.

Fick en mysig frukost tillsammans och sen somnade Embla gott i soffan. Ronja dök upp med farmor och Pe vid halv tio tiden, sen har det varit yrväder hela dagen, dock med en fruktansvärt övertrött Ronja.

Körde igång en start av ordentlig städning och röjning här hemma, även om vi inte hann med allt, var det ett steg på vägen. Skönt att hålla sig sysselsatt så man inte tänker på allt jobbigt. Rickard lagade mat idag också, kokt laxfilé med morötter och ris. Jättegott och jättelätt!

Medan han och Ronja badade, Embla satt i gymmet och lekte, passade jag på att dammsuga kök och vardagsrum grundligt. Plocka bort allt som låg i vardagsrummet, och städa undan alla leksaker och hänga all tvätt. Skönt att ha det gjort.

Nu har vi njutit lite ostar, kex, parmaskinka, vindruvor och mums och sitter med varsin dator i soffan. Embla ligger bredvid och snusar inpackad i ett litet paket. Ja ni vet som man sveper in nyfödda i filtar, lindar rätt hårt så dom inte kan sprattla så mycket?! Så trivs hon bäst för tillfället.

Imorgon är en ny vecka och jag ska försöka ta nya tag, dock inte glömma att stanna upp ibland. Ska in till stan och fika med Sofia och lilla Vera direkt efter dagislämning. Ska bli jättemysigt och ser mycket fram emot det! Sen blir det lite handling och fix hemma.

Efter dagishämtning kommer C och flickorna hit och hälsar på, galet att dom inte sett lägenheten än. Har lite svårt att bjuda hit folk då jag tycker vi har så stökigt och ofärdigt...

Nu vaknade Embla och är jätteorolig i magen...

Idag tar jag en paus från bloggen, närmare förklaring kommer vid senare tillfälle. Dagen går istället åt till att tänka och fundera. Mysa med mina nära och kära och försöka få lite ljusa tankar!

Hoppas ni förstår och inte slutar läsa!

Skulle inte skriva mer idag, men oj vad jobbigt det är nu. Rickard tar Embla själv inatt, ute i vardagsrummet. Kommer naturligtvis in med henne när hon ska amma, men tar henne sen resten av natten. Hon har inte lämnat min sida en enda gång sen hon föddes. Har tagit henne varje natt. Så nu är det lite jobbigt. Ska verkligen försöka komma ner i varv och sova, vilket jag vet att jag behöver. Tar bara lite tid, och behöver skriva av mig lite. Det här är en ny känsla för mig. En jobbig dag kan jag säga, först åker Ronja till karlskoga, sen är inte Embla hos mig. Vet att allt detta är för mitt eget bästa. Alla varnar mig och är oroliga att jag ska trilla ner i diket ordentligt när som helst, pga total utmattning och sömnbrist och ja, you name it. Mitt immunförsvar existerar typ inte och jag drar på mig alla virus och bakterier just nu. Vet att jag måste försöka tänka på mig själv mitt i allt det här. Men det är svårt. Kan ni andra mammor helt ärligt, med handen på hjärtat säga att ni gör det? Jag vet ju att jag inte är en bra mamma om jag inte mår bra, men deras välmående går ju alltid före mitt eget ändå. Kanske tänker man att ;

"ja men jag mår inte bra ifall dom inte mår bra?!"


Att Rickard tar Embla är jätteskönt och jag tackar honom för det. Även om det för honom är lite mer självklart.

När vi fick Ronja delade vi på allt. Hon fick flaskan tidigt och vi hjälptes åt med nätter och vak och allt. Jag tog naturligtvis största ansvaret eftersom jag var hemma och han jobbade, men vi hjälptes åt med alla nätter. Nu har det blivit så att han får gå in och lägga sig hos Ronja på nätterna, dels för att hon ska sova, men också för att han ska få slippa bli väckt hela tiden.

Oj, nu skriker hon där ute, håll för öronen och höj musiken....

Iaf, den här gången, ammar jag dessutom helt och hållet. Hon får bara bröstet och inte ens flaska, då jag är för blödig för att lämna ifrån mig henne. Klarar inte att bryta det där bandet man har med amningen. Också en helt ny känsla eftersom jag aldrig kände så med Ronja. Märkligt...

Ska försöka sätta mig in i nån film eller nåt, tror att jag dåsar bort då....kan inte sitta här och lyssna efter vart litet ljud från vardagsrummet, blir ju totalt galen då.

Godnatt!!!

Här kände vi för att vara lata och köpte mat från max. Riktigt gott och riktigt längesen vi åt mat därifrån, så det var väl värt! Vi har mys massa med lillflickan som nu är på väg att somna. Får se hur länge det håller dock, brukar ju inte funka såå bra på kvällarna. Tänkte röja vardagsrumsbordet och tända massa ljus, sen sitta uppkrupna i soffan med chips och cola och bara mysa.

Jag har precis börjat inse, att jag börjat tappa hår... När man ammar, sägs det att man tappar jääättemycket hår. Hittills har jag klarat mig och bara tappat en del när jag duschat, men nu idag känns det som en hel del faller av. Med Ronja tappade jag egentligen mest när jag slutade amma. Och oj vad det föll av, stora tussar i duschen och i handen. Fick rensa avloppet vääldigt ofta. Sen blev det så otroligt fult efteråt eftersom det började växa tillbaka och jag hade en kort stubb samtidigt som jag hade långt hår. Blev ju så i slutändan att jag snaggade mig. Det var ett galet bra beslut eftersom håret efter det mått jättebra. Det fick börja om på nytt och dessutom har det ändrat färg en del. Har blivit betydligt mycket mörkare nu, mörkare än jag nånsin haft innan. Många undrar om jag färgat, men nejnej!

Nu kommer min älskade och säger att Embla nog somnat, så nu blir det förhoppningsvis lite egentid. Tänk om man orkade hitta på nåt då...Känns dock överskattat ikväll!

Ha en mysig fredagkväll nu vänner!

Såhär gråtmild kommer jag inte ihåg att jag var ens under graviditeten. Sitter och äter choklad och gråter efter Ronja. efter 4 timmar...hmm Allvarliga fel på mig iom ammningen.

Rickard kommer hem när som helst och jag bara bölar. Saknar mitt troll bara. Tänk att man blivit sån!!

Embla ligger och tränar i gymmet. shit va stark och duktig hon börjar bli. Helt galet. Föddes inte hon igår och var helt hjälplös?







(Ni vet väl att alla små bilder är klickbara)


Här är hon bara 11 timmar gammal. Imorgon är det tre månader sedan!

Nu blev det plötsligt väldigt tomt här. Ronja åkte precis med farmor. Embla sover och jag sitter i soffan. Blev lite slagen. Funderar på mat men ändå känner jag mig inte så sugen.

Märkligt med barn. Idag var Ronja billig och väldigt mycket till salu. Men så fort dörren stängts om henne vill jag bara hämta tillbaka henne. Hatar när hon inte är här. Hon var så stor och fin idag också. Två fina flätor och ett par klämmor med Papegojor på! Syntes lång väg hur stolt hon var och visade glatt upp sitt fina hår!

Nu ser jag fram emot en helg med min lilla bebis och min älskade man! Längesen vi var ensamma och även om Embla är med så är det en himla skillnad. Ett barn är ingen match, känns det som i nuläget iaf! Planen är att fixa lite här hemma, tänkte få upp lite tavlor och få städat lite mer grundligt än man kan med en Ronja hemma. Idag har vi bestämt att det blir skräpmat, medan vi imorgon ska laga lite mumsigare mat, fläskfilé står på menyn. Har även tänkt oss en ostbricka så får kanske köpa hem en flaska vin. Inte direkt så att jag ddricker mer än ett glas, känns bara fel att ens dricka alls. Men ett glas vin kan jag unna mig!

Tyvärr har jag megaont i halsen. Ena halsmandel känns som en golfboll, får se hur detta utvecklas!

Nu blir det att värma lite lasagne och försöka stänga av några minuter, delar med mig av lite smarta tips sålänge

När ungarna börjar stå och börjar vilja röra sig mer är det typ ett måste med halksockar. Tycker dock att det är svårt att hitta bra, mina favoriter är Novalis men dom är rätt dyra. Det här är ett kul alternativ, även om det inte heller är gratis. Dock kan man ju spara färgen och köpa vanliga billiga strumpor sen!

Emblas kolik fortsatte hela kvällen igår. Hon hade svårt att slappna av och så fort hon somnat, vaknade hon igen och gnällde en massa. Rickard satt ute i vardagsrummet och spelade dataspel (starcraft 2) så han hade henne liggandes bredvid sig. Skönt att jag iaf fick somna lite. Sen dröjde det inte längre än till klockan 1 innan hon ville ha mat, svårt att komma till ro efter detta, ochsen låg hon och gnällde i min säng resten av natten. Strax före sex imorse ville hon ha mat igen(!) av någon märklig anledning. Så visst det fick hon och nu ligger hon vaken med mig och Ronja i vardagsrummet. Bompa är igång och Ronja vill att Fåret shaun. En favorit här hemma.

Vi ska äta frukost om en stund sen leka lite. Får se hur Embla tänkte göra, är i helt fel fas just nu. Men kan jag få henne att småäta lite om en timme och sen somna strax innan nio, är vi tillbaka på banan igen!

Ronja äter ju lunch vid 11 och då kommer även farmor hit. När Trollet ätit, ska hon åka hem med farmor och stanna där hela helgen. Känns sååå vemodigt idag och jag märkte på Rickard att det kändes jobbigt att säga hejdå imorse. Två nätter och två hela dagar utan henne är mycket, även om det inte låter så. Hur trött man än är i veckorna och hur mycket man än behöver en paus, räcker det ibland med en timme, sen saknar man henne som bara den. Men det blir bra med liet egen tid. Embla behöver oss för sig själv ibland också.

Tror Ronja märker av nåt för hon har krupit upp i mitt knä och bara myser idag. Älskar att få sitta nära med henne och få lukta på henne. Min unge!!!